Aftonbladet – 10 november 1858, sida 2

dem, på minst fem alnars afstånd, värdshusvärden, hvilken vid Mikaels åsyn upphof sin röst, i det han jemkade sig baklänges: Hurtigt framåt! Der han I honom! Sparen inte tag! Ryggen ej tillbaka Tvenne af karlarne gingo emot Mikael, under det den tredje smög sig bakom hans rygg och grep honom öfver armarne; medan han så fasthöll honom med herkulisk styrka, sökte de tvenne kamraterna om han hade några vapen hos sig. Under det detta föregick jublar värdshusvärden triumferande: Ni är räddad nu, visst är ni räddad nu, herre! Så går det till på Förgylda Åsnan för förrymda äfventyrare, som taga sin tillflykt dit. Himlen sjelf håller vakt, som ni ser, öfver det goda anseende mitt värdshus har vunnit, och så länge åsnan öfver min port ännu håller sitt värdiga hufvud uppe, skall inte annat än hederligt folk finna herberge under mitt tak. Som emellertid ögat med sina spejande blickar ingalunda stod stilla under tungans verksamhetsifver, följde vår, om sin heder så ömtålige värd, oaktadt det stora afstånd hvarpå han höll sig från sjelfva handlingens skådeplats, noga utgången af undersökningen hos fången. Så fort han hunnit öfvertyga gig om att ingen fara för vapen hos den anfallne var att frukta, gick han, efter den uttryckliga befallningen att ännu fasthålla honom, modigt fram till honom och -staek ett bref inom hans bröstficka, under det han sade: Denna tjenst är dock ingalunda för er skull, utan för den hederlige herrns, som frälste ryktet om mitt hederliga värdshus, och hvilken bad mig framlemna det. Efter denna orteliga handling, som verkligen icke aflupit utan en liten hjertklappning hos vår hederlige värd, och sedan han åter Vid det hans dörr öppnades visade sig trenne karlar med dragna sablar, och bakom