Aftonbladet – 9 november 1858, sida 3

och aktningsbjudande som möjligt: Hör hit! Hvar skall man träffa värdshusvärden? Tålamod, herr resande, tålamod, och jag skall. genast infinna mig! svarades ofvanifrån mad en röst, som deremot antog den möjligaste högsta modulation af ödmjukhet. Mikael, som begrep att tålamod här var liktydigt med vänta, och som minst af. allt hade lust att underkasta sig det: vilkoret, mätte: med trenne språng trappan uppför och slog ner som en hök på sitt rof, på en liten undersättsig figur, som han i halfdunklet af den omtalade lampans sken såg framrulla mot en af dörrarne, och sade i det han fattade honom i-armen: Är ni värd på stället, så hör migl, Oändligt gerna, oändligt gerna; men tålamod! Inte ett ögonblick! Jag behöfver en sadläd häst, men utan tålamod, utan uppskof, förstår hi. Släpp mig, herre, jag kommer ju icke af fläcken! : Ni har er frihet, sade Mikael och släppte sitt tag. Men skynda, jag ber!v f Ursäkta,. min herre! men jag måste först... Och hän dade handen på låset af närmaste dörr. Omöjligt, min kära värdb — Och Mikael trängde sig med en vig rörelse mellan mannen och dörren. Ni måste i första rummet tjena mig! En häst, en -häst, hör ni, lätt och snabbfotad! Jag betalar dess värde två-, tredubbelt. Och han tog upp pungen, som Stephanie lemnat honom, och vägde den i handen, för att öfvertyga sig om att han icke lofvade mer än han förmådde uppfylla. Värdshusvärden, Som hade ett mycket skärpt öra för klangen af-den metall som innehölls deri, visade sig genast färdig att taga reson, och sade med den största medgörlighet i verlden: — Min goda herre, ni har utan tvifvel brådtom, mycket: brådfom. , Ja visst! .. : (Forts, följer.)