Aftonbladet – 9 november 1858, sida 3

ten till den afsvimmade, och drottningen, som lät bedraga sig af sannolikheten af denna omsorg,lugnade sin gemål ytterligare med dessa ord: Låtom oss vara trygga! Jag vågar svara för att han icke skall försöka undkommaly a De intressen som upptögo Johan Casimir och hans gemål, voro emellertid af alltför maktpåliggande beskaffenhet för att länge fängsla dem vid detta uppträde. Så fort de shunnit öfvertyga sig. och det skedde hastigt nog, att Stephanies onda var af öfvergående natur, skyndade de till sina rum för att mottaga de utskickade och inhemta hela vidden af de underrättelser de hade att-bringa. Under tiden blef Marie dArquien qvarlemnad hos Stephanie, der Zamoyski, alltid öm, kärleksfull och uppmärksam mot sin älskarinna, stannade i hennes närhet. Emellertid hade Mikael; som genast fattat meningen af Stphanies rop. och vigten af den rörelse som deraf uppstod, med hjertat deladt melian tacksamhet och -saknad återtagit sin frihet. Blandande sig meå denböljande folkhopen; styrde han sin kosa tillbaka til staden, der han gick in på första värdshus som han lyckades uppleta. Inkommen i en förstuga, som temligen svagt upplystes af em lykta i taket, -blef han några ögonblick stående i villrådighet om den rol han här skulle spela och bästa sättet att skyndsamt komma härifrån. Det låg för honom något obeskrifligt motbjudande i den tanken, att behöfva frukta menniskors blickar och endast-genom lögver och förställning söka sin säkerhet; men sedan nu cn gång steget vär uttaget och innan annan väg ledde till målet, återstod endast att icke fela på denna. Under det hans tankar härmed voro sysselsatta och hans ögon förgäfves spanade efter uppenbarelsen af en tjensteande i menniskohåmn, till hvilken han kunde vända sig med. sina åligganden, hörde han steg uppifrån. Detta var ej att försumma, hvarföre han 10pade, i det han sökte göra sin röst så grof