Aftonbladet – 8 november 1858, sida 3

annorlunda vigtig än allt vetande från skolorna. De äro, det är sannt, stränga herrar de der lidandet och. nöden, elementernas våldsamhet och de menskliga tingens obeständighet, men dessa hårda lärare göra för oss det, som en öfverseende och medlidsam vän icke skulle göra för 0ss. k I alla fall ser man, att då hr W. afstyrkte förhöjning i statens understöd för svenska slöjdföreningens skola, och i allmänhet icke ville åt sådana skolor anförtro grundvalen för den tekniska undervisningen i vårt land; så var det derföre, att han ansåg det, man der skulle få lära för litet, att man der måste, så att sägas på hafs inhemta en tillfällig och ytlig kunskap om litet af hvarje. Denna dom var ett nytt missöde för arbetarnes skola, och för henne upptogs nu å K. M:ts till rikets ständer aflåtne proposition, blott att ett årligt anslag af 2000 rdr måtte fortfarande få utgå. Men rikets ständer ökade detta anslag till 4000 rdr, under förklarande att skolan på ett förtjenstfullt sätt motsvarat det med densammas inrättande företrädesvis afsedda ändamål att bibringa personer, som redan ingått i näfingarne, de för ett fullkomligare ut-. öfvande af deras yrken erforderliga kunskaper Detta var år 1851. Sedan under samma år, skolans föreståndare haft tillfälle att i London på verldsexpositionen af alla länders industri, erfara det utomordentliga inflytande som en högre un: dervisning i skolor åt industriens arbetare hade utöfvat, . och han derefter tillbringat vintern i Paris; för att se och lära huru undervisningen i de tekniska aftonskolorna för arbetare der meddelas, samt han efter hemkomsten derom . gjort framställningar inom Svenska Slöjdföreningens direktion; så väcktes sedermera af direktionens ordförande, hr grefve von Platen, vid 1853 års riksdag, hos ridderskapet och adeln motion om statsanslagets ökande för föreningens skola, ifrån 4000 rdr bko till 14,000 rdr årligen, samt att särskilta anslag för en gång måtte utgå, dels med 6000 rår till uppköp af fysiska apparater och mekaniska modeller, dels med 125.000 rdr bko till en byggnad för skolan. På denna motion följde, att rikets ständer uti underdånig skrifvelse af den 21 Oktober 18354 hos Kongl. Maj:t anmälde, att, enär nämde skola haft ett verksamt inflytande på den inhemska slöjdskicklighetens utveckling och förkofran, samt, efter hvad som upplyst blifvit, deusammas tillgångar voro otillräckliga till bestridande af dess utgifter, sedan skolan allt mera och mera anlitats och i samma mån behöft utvidgas, rikets ständer funnit denna skola vara förtjent att fortfarande från statens sida understödjas och jemväl erhålla någon förhöjning i dess nu hafvande anslag, hvarföre rikets ständer till understöd för ifrågavarande slöjdskola anvisat ett till 6000 rdr ökadt årligt anslag. Med ingången af skolåret 1854—1855 utsträcktes verksamheten i skolan så, att der dels meddelades undervisning i engelska, franska och tyska språken, dels utvidgades undervisningen i algebrå och geometri; på det eleven, då han från skolan utginge, måtte vara tillräckligen underbygd såväl för att vinna inträde i teknologiska institutet eller andra högre läroverk, som för att genom sjelfstudium kunnahjelpa sig längre fram i de kunskaper tiden fordrar af hans yrke. Denna undervisningens utvidgning, som ännu på mycket när icke motsvarade den lärplan, hvilken, såsom anfördt är, föreningens direktion redan i sin första årsberättelse, år 1846, hade tillkännagifvit vara skolans uppgift: en utvidgning dessutom, hvilken regeringen hade stadfästat, genom att dertill bevilja, för höstterminen, ett särskilt anslag af 1000 rdr bko. väckte nu en sådan uppståndelse inom Stockholms handtverksförening, att denna förenings fullmäktige sammanträdde, öfverlade om den hotande faran och valde inom sig en komitå att undersöka och utfundera goda råd att gifva svenska slöjdföreningens direktion om buru hon borde sköta skolan och — skolföreståndaren. Derefter kom till direktionen en vacker dag, den 30 April 1855, från handtverksföreningen en skrifvelse, undertecknad af den -sedan agitationen emot näringsfriheten alltför väl kända firman P. H. Hesselgren, ÅA. J. Lättke och P. Ohnell. Hr Hesselgren var då ledamot af direktionen och skref således nu till sig sjelf. Den egna beskaffenheten af denna skrifvelse torde lätt inses genom anförande af hvad som derom yttras i direktionens protokoll af den 1 Juni 1855, 8 2, der det heter: S. D. Föredrogs och upplästes ånyo den sedan direktionens sammankomst den 30 sistl. April på bordet hvilande, från handtverksföreningens här i staden fullmäktige aflåtne skrifvelse, innefattande anmärkningar vid ordnandet af undervisningen i slöjdföreningens skola, med mera; men då direktionen, för Kvilken anledningen till denna skrifvelses afgifvande icke framställer sig riktigt klart, lika litet förmådde inse handtverksföreningens fullmäktiges. befogenhet att en dylik skrifvelse afgifva, som sin egen att ställa sig densamma till efterrättelse, och direktionen dessutom icke kunde. finna ifrågavarande skrifvelse vara författad hvarken med den sakkännedom eller i de ordalag, som bort göra den förtjent af den särskilta uppmärksamhet som direktionen alltid var lika skyldig som villig att skänka ät hvarje af välvilja eller omtanka för slöjdföreningens bästa förestafvadt ändamålsenligt förslag; beslöts nu, och för att äfven göra sig bäst försäkrad att icke sjelf bristai grannlagenhet mot andra, att endast lägga denna skrifvelse till: handlingarne. FÅ I ee er BA RER LER APTT FR SPARRE MEL pA LEG PA RA Ute! hn