Aftonbladet – 6 november 1858, sida 3

ZE AR RONSON äre ata AA ns påföljande dagen infann sig hos konungen med sina stora förhoppningar, förekom han honom genom att meddela honom sitt beslut. Vid detta, hvilket så litet öfverensstämde med hvad han väntade, öch. hvarvid. de lofvande fördelarne. jemföresevis syntes honom så obetydliga, studsade Radziejowsky, fästade på konungen ett öga, som lågade af vrede, och framstammade, under det hans krampaktigt ryckande läppar endast medstörsta svårighet förmådde artikulera ljuden: Är detta i enlighet med det löfte, som i går afton aftalades ? Aftalades? sade konungen med mycken besinning och-strök sig öfver pannan. Jag kan icke påminna mig något löfte som aftalades, om icke det ni gaf mig rörande er undersåtliga. troheto dj Radziejowsky bet sig i den darrande läppen. Och det är i förlitande dertill jag hedrar er; med förtroendet af ett ärende af sådan beskaffenhet som -detta. Är det så ers majestät tror sig kunna afSpisa. mig? Skall jag. så här bortsändas, på det de sjelfgoda svenskarne må skörda frukterna af. mina planer ? Ni torde påminna er till hvem ni talar, min kansler! Eller skall jag tro att det är nitet för min sak som äfven här låter er öfverskrida de behöriga gränserna. Att så här bortsändas skulle af mången räknas som endycka och bör af er anses som ett bevis påstort förtroende, och hvad planerna vidkofmer bör ni kunna inse att med deras åsidosättande måste naturligtvis frukterna uteblifva. Ni ärnar således icke följa mina råd? Nej, det ärnar jag icke. Hafva de hittills visat sig ofördelaktiga ? Skulle det vara er mening att göra mig dem till lag? Visst icke, Men. ers majestät torde tillåta mig-fråga: hvarföre de denna gång förkastas? Emedan jag icke anser det rätt kungligt att stjäla på landsvägarne. (Forts. följer.)