Aftonbladet – 6 november 1858, sida 3

SLANDADE ÄMHEN. — Ett missförstådt skämt. Artigheten är givilisationens blomma, och skämtet utgör sedernas behag. Detta är Stefanus Tråckelmans åsigt af lifvet. Han är en ytterst jovialisk yngling, denne Stefanus skräddaregesäll till yrket); och riktigt insockrad af lefnadsvett; olyckligtvis äro icke alla menniskor förmögna satt tillräckligt uppskatta hans förtjusande egenskaper, hvarpå tobakshandlaren Fidibus utgör ett bedröfligtbevis. Härom aftonen gick Stefanus in i hans cigarrbutik, der tobakshandlarens fru var ensam inne; han begär att få köpa eh cigarr och börjar säga frun en mängd charmänta saker, artigheter och ordlekar. Då han slutligen bland cigarrerna gjort sitt val, kastar ham på disken ett tio-öre, men så oförsigtigt, att slanten föll på golfvet vid handelsfruns fötter. Ack; jag ber tusen gånger om förlåtelse, vackra fru! utropar Tråckelman i förtviflan; tusen -gånger om förlåtelse för min oskicklighet! — Skadar inte,, sade fron småleende och böjde sig ned för att söka myntet. Stefanus å sin sida lutar sig öfver disken för att se om detlyckas henne få reda på slanten; men på samma gång som han med ögat följer fruns rörelser, öppnar hans högra hånd i tysthet-lådan, fördjuparssig deri ochåtervänder full med; penningar, dem han låter vandra i sin byxficka. Han var just på väg att återigen begynna samma manöver, då en kraftig näfve fattar honom vid armen och tvingar honom att resa sig; det var fruns man, som uti bodkammaren varit inbegripen i såmtal med en bekant, men i hemlighet gifvit akt på den galante skräddarens förehafvanden och nu ville återkalla honom till ordningen. Hvad gör ni i lådan. munsjör sockerhjerta? skrek han i det han duktigt skakade honom. Kors, herr patron, krama mig inte så hårdt, svarar Tråckelman med ett tvurnget leende; ser ni intevatt det var på lek, för att visa er hustru huru nödvändigt det är att akta sig för tjufvar? Men.herrFidibus;som icke är vid skämtsamt lynnes vill icke höra på det: örat, och i det-han