Aftonbladet – 6 november 1858, sida 3

låna mina tappre svenskar till ett stråtröfvartåg under hans ledning och göra en konungakrona till ett landsvägsbyte! —— Och detta har han vågat. föreslå mig! — — Nej, såson nu har jag aldrig sett ner i djupet af hans själ! —: Klokheten förbjuder mig att öppet stöta. honom: för -hufvudet;men aflägsna honom måste jäg; jag blyges från denna-stund att längre betjena mig af en man, som jag till denna grad missaktar. XIL Haruledes Radztejowsky står fast som den trognaste undersåte. Karl Gustaf behöfde penningar. Utarmadt af Kristinas fåfänga och hårdt pressadt genom de redan utbetalda gärderna, förmådde det lilla Sverge ickefortfarande fylla krigskassans behof, och för att icke uppreta det folk han ville vinna, undvek Karl Gustaf så. mycket som möjligt att låta-Polen känna tyngden al hans truppers underhåll, hvarföre andra utvägar måste upptänkas. I Frankfurt am Main bodde vid. denna tid. en man, hvilken. man päron funnit de vises sten. Adel-Nabor, araen, guldmakaren, voro benämningar, under hvilka han var lika verldsbekant. Det fanns knappast en dynasti i Europa som icke stod till boks hos honom, eller ett krig, som kunde föras utan. hans; pengar, och ändå voro hans kassahvalf aldrig uttömda. Hans jprätliga rikedomar kunde i sanning gifva anledning till den förmodan att han var i besittning af den i alla tider så ifrigt sökta kongten, att frambringa den metall, som verldeu dyrkar under namn af guld; och den hemJighetsfulla slöjan, som hvilade öfver hans öden, samt det ensliga åt studier egnade lif han förde, gaf ytterligare styrka, åt sådana gissningar, Körrle Till denne man hade Karl Gustaf beslutat vända sig i sin. penningeförlägenhet och fann tillfället lämpligt. att aflägsna Radziejowsky utan att alltför uppenbart stöta honom genom att använda honom i det ärendet. Då han