Aftonbladet – 5 november 1858, sida 2

ty vid min själs salighet och alla helgons dyra namn hade icke vi, att begynna med, den rätte i käppan. Låt kästa honom i bojor! röt Czarnecki, med en blick, som ljungade af raseri. Min far, min dyre far, när aftvaäng väl vreden er en orättvis dom? stammade Stephanie. Om hon lärt sig tolka ögonspråket, skulle den blick som Mikael vid dessa ord lyftade mot henne, hafva sagt henne den verkan de gjorde på hans hjerta. Orättvisa! — Är det orättvisa att den, som iklädt sig förrädarens rol, drabbas af förrädarens öde? Nej, jag anklägar honom för att bafva lagt eld under det jern, som brännmärkt Polen med evig vanära. Hvad detta olyckliga land ännu kan ha att lida af Radziejowskys fortfarande stämplingar, faller på honom; och den åjefvulska glädje, hvarmed han kanbända i detta ögonblick ler åt det spratt än spelat, skall utkräfvas med tusende dödars qval. ...n Nådige herre, sade Bathor och kastade sig för sin herres fötter. Han är icke undkommen oss den andre hellerb Stympare, är det en lögn du far med? Här stå mina vittnen. Och han visade på Mikael och Lubor. ; Tala, låt mig böra, att icke ett nytt bedrägeri må gäcka migtb . Jag har ännu ej fått tid att kömma till den .punkten af vårt äfventyr, som handlar derom; det återstår mig just att aflägga räkenskap derför och iphemta min nådige herres beslut, då denna olyckliga upptäckt kom emellan. Våra order lydde att gripa för detta kronkansleren lefvande och om möjligt oskadd, samt, så vidt sig göra lät, utan att komma till strid med de svenske, hvartill vi icke hade styrka. Det skulle hafva lyckats bra.