Aftonbladet – 4 november 1858, sida 2

———— SL sade att man skulle införa Radziejowsky i det rum, hvarest han befann sig. Radziejowskys väsende tycktes verkligen bafva undergått en märkbar förändring i det yttre. Med vördnad helsade han konungen, och stannade på några stegs afstånd i-en ödmjuk ställning. E : Hvad är ert ärende? frågade konungen med på en gång godhet och-värdigret. HÅro vi ensamme, ers majestät? sade Radziejowsky, ij Det är endast det onda samvetet som fruktar v ttnen ! , Sakta! Låtom oss icke börja med attanfalla hvarandra. Det ärende, som fört mig hit; bjuder att vi gå hvarandra till mötes på en hejt annan väg. Men tillåt mig fråga ännu en gång: äro vi ensamme ? Som ni ser. Försigtigheten bjuder det lika mycket för ers majestäts del som för min, derföre lemnar jag full tid att rangera saken, om så behöfs, innan vi öppna vårt samtalsämne.n Johan Casimir är icke polack i nog djupa led för att berättiga till denna misströn, och konungen höjde med stolthet sitt häfvud. En blixt sköt ur Radziejowskys öga, men han hejdade det uppbrusande sinnet och sade med skenbart lugn; Vi hafva en räkning att BPR sedan gammalt, och de förslag, ni tid efter annan låtit göra mig, öfvertyga mig att ni ej lemnat:den i glömska.s nÄn sedan! : Ni har ieke upphört att sakna ett föremål, som upptog ganska ljufva omsorger och skingrade försakelsen af de band kyrkan förbjöd er att knyta så länge ni var i hennes tjenst. S Ni känner allt detta; hvarföre då uppehålla er dervid? För att komma till den frågan: om ni ännu skulle hafva hågen qvar at lära känna detta föremål för er fordna ömhet? Säg: min alltid ömhetsfulla saknad !... Men, Radziejowsky, och konungen fästade på ho