Sedan rikets ständer i skrifvelse den 30 sistlidne Januari rörande gästgifveriskjutsens och postföringens skiljande från jordbruket. samt om lindring d:ssförinnan i nämde besvär. hos Kongl. Maj:t anmält, att ständerna för sin del bifallit, det måtte de postskjutsskyldige erhålla en skälig förhöjning i skjutslegan, har generalpoststyrelsen öfver berörda skrifvelse den 47 sistl; Oktober afgifvit utlåtande, och deri bland annat anfört och upplyst: att då genom kongl. kungörelsen af den 18 December 1857 skjutslegan för snällposten från och med innevarande års början redän blifvit förhöjd med 12 öre riksmynt på mil utöfver hvad som vid hvarje gästgifvaregård betalas, och då förhöjning redan skett i gästgifveriskjutslegan i allmänhet, samt de derföre gällande skäl ega-i väsentlig mån tilllämpning äfven på posthemmanen, torde billigheten fordra att en förhöjning i legan för af dem bestridd skjutsning jemväl borde dem tillkomma. Generalpoststyrelsen har dock på anförda skäl, egentligen hemtade från svårigheten att numera utreda hvilka som under innevarandeår befordrat ordinarie poster, afstyrkt retroaktiv förhöjning i postskjutslegan för innevarande år, samt hemstält, att den förhöjning i postskjutslegan, som af Kongl. Maj:t fastställes, må vinna tillämpning först från början af nästkommande år 1859. Emot berörde generalpoststyrelsens utlåtande lärer f. d. riksdagsfullmäktigen P. F. Mengel till Kongl. Maj:t ingifvit anmärkningar och deri sökt visa, dels att de af poststyrelsen anförda svårigheter för den retroaktiva legoförhöjningens utbetalande kunna undanrödjas, och dels att nämde förhöjning öfverensstämmer både med ständernas fattade beslut, samt med billighet och rättvisa, till följd hvaraf Mengel anhållit att äfven öfrige postskjutsskyldige, i likhet med dem som befordrat snällposten; må från och med innevarande års början komma i åtnjutande af förhöjd skjutslega. Emedan Mengels framställning afser en ganska vigtig principfråga, skola vi förskaffa oss del af hans skrift och derefter meddela den: samma.