Aftonbladet – 3 november 1858, sida 3

person sjunger, orkesterackompagnementet ön skas något mera genomskinligt. afseende pi stämföringen, så är den mycket vårdad, kanske här och der,såbesynnerligtdetta påståen de än är. nästan för mycket vårdad, det vill med andr: ord säga för polyphon. I Ingeborgs kuplette i första akten nedtynges t. ex. sjelfva den i och för sig enkla melodien genom en alldeles: för tung och öfverlastad stämföring, hvilken, i stället för att höja, afleder intresset från melodien. Motiverna röja, oaktadt deras anslutande till folkvisan, alltigenom en viss sjelfständighet och äro fria från påtagliga reniniscenser. (En mera rytmisk än melodisk likhet i andra aktens melodram, med ett motiv ur d. s. k. kantonsscenen ur Wilhelm Tell bör lätt kunna afägsnas). Någon gång framlyser ett närmande till Gade, hvilket är så mycket. mindrexunderligt, som denne kompovist i flera af sina verk åter närmar sig folkvisan. Haruvida musiken för öfrigt skulle pi åtskilligt bära prägeln af den Schumannska framtidsmusikaliska skolans karakteristik, kan svårligen afgöras, då denna framtidsmusik Slott spökar i Postsidningens musikreferents hjerna, och det hufvudsakliga i denna karakteristik af samme referent icke blifvit närmare omnämt. I motsats till hvad med anIra unga komponister plägar inträffa, har hr R. vid anläggningen af sina musikstycken råkat göra denna snarare för koncis än för vidlyftig. .Kompönisten och till följd deraf äfven åhöraren komma understundom icke förr i elden, än stycket närmar sig slutet, och dertill är väl den annars i och för sig sjelf berömliga principen, att icke repetera orden, s:kuld. Med alla de?anmärkningar, som mot br .R:s musik till detta stycke med fog kunna göras, så äro förtjensterna felen så öfvervägande, att det angenämaste intryck af hela verket till sist qvarstår. Den verkliga kallelse för dramatisk komposition hr R. visat sig ega, tillika med det alltigenom nobla sträfvandet efter karakteristik och sanning i uttrycket, sarat den fullkomliga frånvaron af rått effektsökeri och falskt popularitetsbegär — allt detta berättigar hr RB. till en vacker framtid som dramatisk komponist, och konstvännen till goda förhoppningar på honom. Slutligen må, till följd af ett musikreferat i Svenska Tidningen för den 28 Oktober, der det betviflas att teaterns styrelse framdeles så beredvilligt u: plåter den kongl. scenen och dess orkester till experimentalfält för slika hugskott, som många saker i detta hr Rubensons opus, den önskan uttalas, det kongl. teaterdirektionen lika beredvilligt som hittills må till uppförande befordra inhemska stycken, röja de så mycken verklig förmåga, som den, hvilken uppenbarar sig i hr Rubensons opus. LZ NI