Aftonbladet – 2 november 1858, sida 3

valmanskåren gjort detsamma under hans egen firma omöjligt, särdeles mycket uppförgylla dess skröplighet. Handtverksklasserna böra väl finna, att Rela manövern går ut på att gynna främst grosshandelsklassen och i allmänhet dem, som åtminstone skenbart hafva större förmögenhet. Handtverkarne böra väl inse, att den enda garanti de hafva för att den, som har det allmännaste förtroendet :bland valmännen, skall blifva riksdagsman. består deruti, att alla valmän få lika rösträtt och att de få välja gemensamt utan tillkonstlade klassf: rdelningar. De böra väl icke kunna misstänkas att låta vilseleda sig mera än faorikanterna, som icke föllo i den lika beskaffade snara, som hos dem var utlagd genom hr Almgrens förslag. Vi fästa för öfrigt handtverkarnes uppmärksamhet på de värdiga ord, som vid fabrikanternas sammanträde yttrades af en man, just utur deras egen krets. hr fabrikören Bergström, för hvars anförande vi redogöra pi annat ställe i bladet, Burskapsegande fabrikanternas hklass hade i går afton i manufakturstämpelverkets rum sitt sammanträde för afgifvande af yttrande i valordningsfrågan. Ordet fördes af fabrikören Askergren. Endast omkring 20 personer voro tillstädes. Komiterades förslag antogs genom en omröstning, som utföll med 10 röster för och 8 röster emot detsamma. Fattandet at detta beslut föregicks af en kort öfverläggning, som med mycken värdighet och lug: fördes emellan hrr Michaelson, Almgren, Welander och Bergström. Hr Michaelson inskränkte sig att yrka bifall till hrr komiterades förslag, alldenstund han ansåg de skäl, som talade för detsamma, ha blifvit under den offentliga diskussionen i ämnet så fullständigt framlagda, att man haft tillfälle fullkomligt stadga sin mening i ämnet. Professor Wi lander motsatte sig deremot komiterades förslag, hvilket han ansåg ha utgått från de fullkomligt oriktiga antagandena, att alla röstberättigade stode på samma bildningsgrad och egde lika förmåga att bidraga till fyllandet af samhällets behof. Det hade ingen rättsgrund för sig, att de, som ha olika förmåga att bidraga till fyllandet af samhällets behof likväl skola ha lika mycket att säga i fråga om sambhällets angelägenheter. En graderad röstskala vore derföre den, som bäst öfverensstämde med rättvisans och klokhetens fordringar. Hr Almgren trodde, att då man mu hört den lika rösträttens och den graderade skalans anhängare yttra sig, borde man äfven taga i öfvervägande ett annat förslag, som han bad få framställa och hvilket ganska nära öfverensstämde med det, som blifvit af grosshandelsklassen antaget, ehuru det i talarens tanka hade fördelen af större enkelhet. Detta förslag indelade de valberättigade i tre klasser och lydde sålunda: Första valföreningen består af: magistratens ledamöter, af husoch tomtegare, af egare eller innehafvare med ständig besittningsrätt af jord inom stadens domsområde, äfvensom de öfrige stadens innevånare, hvilka valrätt kan varda tillerkänd och hvilka icke äro uti andra eller tredje valföreningarne upptagne; väljer 2. Andra valföreningen består af: burskapsegande handlande, jemte sådana icke burskapsegande valberättigade, hvilkas yrken äro till handel närmast hänförliga; väljer 4. Tredje valföreningen består af: burskapsegande fabrikanter och handtverkare, jemte sådana icke burskapsegande näringsidkare, hvilkas yrken kunna till fabrik eller handtverk hänföras; väljer 4; De väljande skulle rösta per capita och ega med val äfven falla på personer, stående utom sin valförening. Hr Askergren tviflade att någon fabrikant skulle blifva vald, om de fåtaliga fabrikanterna skulle rösta tillsammans med de vida talrikare handtverkarne. Hr Almgren tviflade deremot icke att handtverkarne skulle medgifva ett riksdagsmannarum åt fabrikanterna, hvilkas intresse dessutom har talrika anhängare bland fabriksegande grosshandlare. Professor Wilander motsatte sig klassvalsförslag, emedan genom dem klassernas enskilta intressen sättas i främsta rummet, det allmännas i det andra. En valordning med klasser skulle ej heller blifva långlifvad. Missnöje med resultatet skulle uppstå; man skulle begära en ny valordning, och då afgörandet skulle grundlagligen tillkomma de högtbeskattade, så skulle man få en valordning efter skatt, så att några få personer tillsatte riksdagsmän emot det stora flertalets mening. Man borde derföre gå en medelväg och antaga en röstskala med olika grader, angifvande talaren ett beräkningssätt, enligt hvilket han ansåg detta kunna ske både rationelt och rättvist. Hr Almgren invände att äfven en valordning med graderad röstskala kunde öfverklagas och kullkastas, samt upplyste för öfrigt att hans förslag också grundade sig på skatteberäkningen, på så sätt, att det antal representanter, de olika valföreningarne skulle ega tillsätta, är afvägdt ungefärligen efter det belopp de till hvardera valföreningen hörande klasser i skatter erlägga. Professor Wilander erinrade att vid prestval i Stockholm röstades efter brandvaktsafgiften. på sockenstämmorna efter en gragerad skala med 20 röster, och till elektorer och riksdagsmän för bondeståndet efter hemmantål. Olika rösträtt vore således ingenting ovanligt. Hr Almgren trodde den graderade skalan ha allmänna meningen alltför mycket emot sig för att ha några utsigter till framgång. Då en stor husegare vid prestval afgifver sin röst, genom hvilken han nedtrycker kanske 50 andra så känner han sig just icke rätt väl till mods. Det ör visserligen en makt, som är värd domare, om den blefve kallad attafgöra !! nellan er och mig., Sh ft br AR RA RR RR dr PR KR AR DM RH st AA, mm —