Aftonbladet – 2 november 1858, sida 3

att återgälda, och ni skall lära er inse om jag förstår det, Och Radziejowsky drog munnen till ett tvetydigt leende. Hvad vill ni? Ett ögonblick, om ni behagar. Men också blott ett ögonblick. Hvad skulle ni ha ett säga mig?a En bekännelse.n En bekännelse? skulle mensklighetens rörelser vaknat i ert hjerta? — Och en inre skakning visade sig i uttrycket af konungens ansigte. g Radziejowosky, som icke lät detta undfalla sig, fortfor: Ni skall sjelf dömma derom. Ängern är aldrig för sen.n Till lycka för den ångrande. Tala! Hvad vill ni? Ni har åtskilliga gånger låtit söka mig med edra meddelanden; det är nu min tid att vända mig till er. Är det verkligen så vida kommit? Skulle jag annars hafva tillryggalagt den besvärliga vägen till denna aflägsna vrå? Bortlägg alla re tala utan fruktan. Nåväl! Utan att fördjupa oss i gamla förhållanden, låtom oss endast uppehålla oss vid de närvarande! Ni är olycklig, ohjelpligt olycklig, ntan land, utan folk, utan krona; edra fiender triumfera på alla sidor, under det att ert folk, ömkande sig öfver er svaghet, faller dem till fota...Håll upp! Hvart vill ni komma med allt detta?. Hvar är er bekännelse ? Ni ser i mig verktyget till allt detta! Förstår ni den nu? Usling!, utbrast konungen och vände med förakt sitt öga från honom, Spara er vrede, ty en kung utan krona, flykting och Iefvande på ett främmande folks idelmod och gästfrihet, förmår föga mer än den ringaste undersåte på sin egen botten. Lemna denda Plats., Med hvad rättighet befaller ni mig detta? Tillhör den er? Den tillhör en allmänhet, som bär aktning för olyckan och som torde bli en fruktans