Aftonbladet – 2 november 1858, sida 3

med grundlagen. Då nu den hittilsvarande valordningen för hufvudstaden står iden mest bestämda strid med 14 8 riksdagsordningen, så har den otvifvelaktigt genom sanktioneringen af denna 8 förlorat all gällande kraft. Vi hemställa, huruvida magistraten verkligen skulle kunna tilltro sig att efter en valordning, som står i strid med grundlagen, låta verkställa riksdagsmannaval, och om den icke åtminstone då skulle kunna ha anledning att befara, att rikets ständers justitiecombudsman gåfve densamma en nödig påminnelse on: grundlagens helgd. I 145 riksdagsordningen. som har afseende icke ensamt på de nu förevarande förhållanden, utan äfven skall gäll: för kommande tider, heter det visserligen at! en förändring när som helst kan och får ske då de valberättigade dertill sjelfva taga initiativet; men detta hindrar alls icke, att ju I:ka klart af grundlagen följer, att en förändring måste ske, då den är nödvändiggjord genom en förändring i sjelfva grundlagen. Ett sådant fall har nu inträffat; förändringen måst. ske; initiativet dertill utgår icke från de förut valberättigade, icke från någon af de förutvarande klasserna, utan från grundlagen sjelf. som upphäft dessa klasser. Man har ickt valet emellan att öfverenskomma och icke öfverenskomma om en förändring; man måst öfverenskomma, och rätten dertill ligger hodem, som grundlagen nu förklarar vara valberättigade, icke hos någon fraktion af dem och visst icke hos magistraten. som grundlagen i detta hänseende icke gifvit den ringast: rätt och befogenhet.