Aftonbladet – 30 oktober 1858, sida 2

Välkommen, konduktör Dalberg ! sade han. Det fägnar mig att få se er på-en dag, som redan skänkt mig så mycken glädje. Att denna lemmar rum för ers majestäts nådiga hågkomst af min ringa person och en så smickrande helsning, uppfyller mitt hjerta med en tacksamhet, hvilken jag förgäfves skulle söka ord att uttrycka. Det är länge sedan jag såg er, detär sant, men den skicklighet, Di i främmande länders tjenst sedan dess förvärfvat och ådagalagt. har uppfriskat hågkomsten af ert namn bland edra landsmän. Och minst af alla bör .en konung låta glömskan at en person komma sig till last, vid hvilken hoppet om goda tjenster för fäderneslandet är fästadt. Dalberg gaf med en bugning sin tacksamhet tillkänna. Ni har tillbringat alla dessa åren med att vinna militära kunskaper och studera befästnimgskonsten ? Jag har arbetat på att inhemta någon kunskap derix Och har lyckats till en ganska. aktningsvärd grad, som ryktet säger. Man vinner så litet af bvad man önskar, då fråga är att fullkomna sig : Det är just oförnöjsamheten i vetandet som är sporren för dess fortgång, kraften i dess utveckling och, jag ville nästan säga, beviset för en ernådd högre grad. rn Tyvärr, måste jag erkänna mig främmande för tillämpningen af den sista regeln åtminstone, svarade Dalberg med mycken blygsamhet. RA NI är anspråkslös; en egenskap som icke träffas. Hos ålla förtjehstfulla män. Men närmare på saken! Ni har nu öfvergifvit edra resor och arbeten i främmande länder för att erbjuda er åt mig och fäderneslandet? Ar det icke så?