Aftonbladet – 30 oktober 1858, sida 2

eller mitt ädelmod fläckas genom ett sådant val. Och konungen vände sig om, för att. icke genom åsynen af den harm, som flammade på hans panna, öka skärpan af dessa ord. Radziejowskys ögon sköto blixtar af trotsfull ondska, hans rörliga näsborrar vidgades såsom för att lätta bröstet från en hel ström af sammanpressade känslor, men han drog munnen till ett leende för att dölja hvad som föregick inom honom, Bugande sig, lemnade han rummet i det han. sade för sig sjelf: Se der en kunglig tacksamhet för de tjenster jag lemnat! Hieronymus Radziejowsky skall ej få triumfera inför sin slagne fiendes ögon, emedan denne fiende är en konung? — Men hån skall det. Mina tjenster till Karl Gustaf gifva mig makt att trotsahonom. Han skall icke våga straffa. mig, innan polska kronan sitter på hans hufvud, och då — ännu mindre; Som Polens konung skall han icke våga kröka ett hår på min hjessa af fruktan att Hela polska adeln skall se sig deraf förolämpad Nej, min stolte hjeltet Iklädd den dubbla konungamanteln, skall du först få erfara hur högt Radziejowsky förmår spänna strängen på sin båge. Å sin sida var Karl Gustaf föga mera belåten efter detta: samtal. Knappast hade han bört dörren stängas efter Radzicjowsky, så utbrast han: :Af hvilka usla. redskap nödgas icke konungar stundom :betjena sig, och med hvilket förakt för menniskorna måste de ej köpa rättighetenvatt regera öfver dem? Ett folk af endast ädla; trogna, rättrådiga undersåter — — Nej, ett sådant folk skulle ej låta regera sig af en konung, endast af en — Gud. . Han lutade .pannan mot handen och Tförsjönk i djupa tankar.