Aftonbladet – 28 oktober 1858, sida 3

I qvinnor, några systrar af les dame-Noiresorden, som 1 sina svarta drägter och MariaStuartsmössor vandrade i helargångarne. Hvar gång de gingo förbi den heliga jungfruns bild, och skenet af den framför belgonskrinet brinnande lampan föll på deras ansigten, tyckte hon sig se en skugga, som rörde sig bakom en närstående pelare. Hon qvarstod en stund och blef alltmera öfvertygad att detta icke var en synvilla. Men hvem kunde väl vid denna timma hafva inträngt i helgedomen? Denna hemlighetsfulla person måste bafva varit länge derinne, ty under det hon setat utanför, hade ingen passerat genom kapellets dörr, och dörren till klosterkyrkan var icke öppen vid denna tid på dygnet, det visste hon. Hon drog sig undan bakom en mur af cypresser och stälde sig så, att hon kunde gifva akt på dörren utan att sjelf blifva sedd. Det dröjde icke länge förrän hon såg en manlig gestalt skynda ut från kyrkan, åtföljd af gallerivakterskan, som försigtigt tillslöt dörren. Olympia såg, att främlingen räckte den gamla qvinnan handen. Förmodligen gaf han henne drickspengar. Derefter nickade han godnatt och sprang öfver muren. Olympia gick nu fram ur sitt gömställe, och varnad af den oväntade synen af en nattvandrare på detta fridlysta ställe, ämnade hon begifva sig derifrån. Hon vände om ett hörn för att närma sig den motsatta porten, — plötsligt stod den nyss försvunne främlingen framför henne. Af hans förvirring och förvånade utseende dömde hon, att detta möte var lika oväntadt för honom som för henne sjelf. Dock deruti kunde hon misstaga sig; hans öfverraskning kunde härleda sig från helt andra orsaker än det blott oförväntade i sjelfva mötet. Han aftog sin hatt och tycktes söka efter något lämpligt sätt att tilltala henne. Pardon, mamsell, — det är sent och mycket folk i rörelse; detta ställe är aflägset ...