Aftonbladet – 27 oktober 1858, sida 2

stämmelse, och särdeles uti de förvaltande verken, hvarest dertill hörer den närmare kontrollen å uppbörden, äro af stor vigt, kunde den öfriga tjenstemannapersonalen i följd deraf förminskas. Om ärendenas behandling med skicklighet och drift skall kunna påräknas, blifver det derjemte nödigt att hvar och en tjensteman ateslutande måste egna sig åt en befattning, hvarigenom tjensternas antal blifver mindre och tillfälle sålunda kan beredas, att, utan sta.ens högre betungande, för hvar och en af dem anvisa tillräcklig lön. Derjemte skulle det otvifvelaktigt i flera hänseenden vara lämpigt och nyttigt, om, vid blifvande nya organisåtioner af tjenstemannastaterna, den grundsats följdes, att så beskaftade befattningar, som endast afse renskrifning, upphörde att utgöra ordinarie tjenster, och anslag, motsvarande deras löner, stäldes till vederbörande auktoriteters disposition, att användas till arfvoden för extra-ordinarier, som med dylika göromåls besörjande biträdde. Fördelarne af en sådan förändring vore, att personer, som böra utbildas till tjenstemannaduglighet, icke uteslutande fästades vid renskrifningsbefattningar, hvarigenom bättre anlag kunna förqväfvas, samt att vid fråga om befordran till andra platser, der verkliga tjenstemannaegenskaper erfordras, man icke, som nu ofta inträffar, funne sig, vid valet dertil, bunden af sådana, som, på grund af redan innehafvande ordinarie tjenster i lägsta graden, anses ega företrädesrätt till befordran framför extraordinarier, fastän de, ehuru dugliga till sistnämde tjenster, till de förra kunna vara minlre lämpliga, samt att tillfälle bereddes att ippmuntra sådana extra-ordinarier, som genom ht och skicklighet sig utmärkte.