Aftonbladet – 27 oktober 1858, sida 2

Från Oljoberget till Hannas hus 1300 steg: Derifrån till Caiphas 260. Från detta hus till Pilati palats 1300. Från Pilati till Herodis 120 och lika många tillbaka igen. Jag skall heller icke tröttnä, tänkte den stackars Olympia, som också hela dagen sprungit mellan Caiphas och Pilatus. Nästan styrkt återvände hon till sitt hemvist. Hon funderade hit och dit, huru hon skulle kunna få träffa sin gamle farfar och förljufva eller dela hans fångenskap; slutligen ingaf hennes af naturen glada och skälmska lynne ett råd, mera förväget och äfventyrligt än betänkt och klokt. Hon skaffade sig en röd mössa samt spatserade med den, enkom för att blifvaj misstänkt och derigenom skaffa sig tillträde till le Violon, hvilket också, såsom vi sett, händelsevis lyckades.. Lyckan står dem djerfvom bin, heter det, Att hon verkligen träffade sin gamle farfar var just en sådander lyckträff, då man hade så många olika förvaringsrum för den tidens talrika statsfångar. Icke förr hade den stackars Felix fått kunskap om sin familjs olycka än han skyndade till den lilla kojan för att så godt han förmådde se sina öfvergifna syskon till godo. Hans matmor hade just i samma vefva helt hastigt gått ur verlden, såsom det sades till följd af ett stycke rådjurstek som fastnat den kräsliga damen i halsen, och 24 timmar derefter låg hon behörigen ombonad i familjegrafven i S:t Troffimes kapell. Det var ock detsamma, menade Felix Sarosete, eftersom hon aldrig lefvat hvarken sig eller andra till någon fromma, hvarken frågat efter Gud eller helgonen. En gång hade han väl sett henne bedja till S:t Regis, för en åkomma i knät, och när densamma hotade att urarta till kallbrand, hade: hon anropat S:t Angelica, den i grafven oförmultneliga, samt låtit ljus brinna