Aftonbladet – 27 oktober 1858, sida 2

ningsvärdet af en gammal försliten åkarhäst i Stockholm: Det är visserligen sant, att detta är väl icke mycket att yfva sig öfver, men en tröst är det ändå, att en borgare i Fahlun åtminstone kan få anses i penningar gälla lika mycket som en utkörd åkarkamp. Värre är det dock för mina egna yrkesbröder, ty bokbindaren O., han går icke högre än till 8 rdr 10 sk. 4 rst., och bokbindaren A., han är då platt icke värd mer än 1 rdr 36 sk., ty det säger röstlängden, och, för vidare jemförelses skullp, fortfor hr B., erfar man att urfabrikör W. röstar för 25 rdr, men urfabrikör K. är värd 28 sk.; hela mästaren gäller således mindre än hvad han sjelf tager i betalning för ruckning af ett fickur. Är icke. detta, mina herrar, att på runstycket få veta hvad menniskan är värd ?, o. s. v. — Då män, likasom vid ett föregående sammanträde, äfven nu fick böra den välklingande frasen, att man icke för egen del ville tillegna sig någotstort inflytande på riksdagsmannavalen, utan endast så mycket som möjligt vindicera denna rätt åt den intelligentare delen af samhällsmedlemmarne, så tycktes hr B. varit beredd på att afslöja dessa svepskäl, ty han framdrog åter sina bundsförvandter, de förargliga siffrorna, af hvilka syntes, att då t. ex. trenne här boende akademiskt bildade personer fingo utöfva rösträtt, den ene för 9 rår 1 sk., den andre för 10 rdr 15 sk. och den tredje för 4 rdr 6 sk. 9 rst., så hade deremot flera andra, mindre lärda personer, ja till och med sådana som bevisligt ej ens voro skrifkunniga, rösträtt för 38 rdr 6 sk., 23 rdr 31 sk. o. 8. v.; af dem som förut icke varit valberättigade, utgörande 43 personer, hade en den högsta rösträtten med 99 rdr och en den lägsta för 17 sk. 6 rst.; och då de fakta, som framlades, tycktes af ingen vilja vederläggas, föll också, utan votering, det af magistraten väckta förslag att: rösträtten skulle utöfvas efter hvad hvar och en af de väljande skattade till Kgl. Maj:t och kronan. Vid derefter anstäld votering för att bestämma valrätten pr capita undertrycktes denna åsigt af ett betydligt öfvervägande antal. Slutligen voterades emellan ett af hr Boman väckt och förut gilladt förslag, att den, som betalar i bevillning till och med 5 rår, borde få åtnjuta en röst, ifrån och med 55 till 10 rdr tvenne, samt ifrån och med 10 till 15 rdr trenne röster, men derutöfver ingen högre rösträtt, samt ett annat äfven samme man framkastadt, men sedermera af br Krey upptaget förslag, utgående efter samma princip som det nyssnämda, med siftrorna 10. 20 och 30 till graderingspunkter, men sålunda all ingen får utöfva rösträtt med flera än irenne röster, och blef den senare meningen gällande derigenom, att voteringen utföll sålunda: att af 41 röstande 27 personer voro för hr B:s första förslag och 14 för det senare, hvaraf synes att majoriteten måste äfven nu böja sig för den nästan allsmäktiga penningen. Vid afgörandet af sättet för riksdagsmannaarfvodets erläggande: beslöts, att detsamma skulle utgå efter den bevillning som till kronan erlägges, dock ej för annan egendom eller inkomst än den, för hvilken rösträtt utöfvas. LL