Aftonbladet – 25 oktober 1858, sida 3

ledningen af domkyrkans bygnadsarbete, skulle kunnat tillvälla sig allenastyrande,. Viföreställa oss, att nämde embetsmyndigheter, när de läste förf. nyss anförda utgjutelse, deröfver blifvit ungefär lika förvånade som konung Fredrik, glorvirdig i åminnelse; blef, när rådet lät uppläsa berättelsen om hvad han i riksstyrelsen uträttat. Också torde dessa myndigheter i likhet med oss inse, att förf. nu egentligen velat drifva gäck med deras allmänt kända undfallenhet för prof. Brunius, såvida icke meningen nu är att på dem hvälfva ansvaret för allt det som befinnes klandervärdt. Hvad beträffar domkyrkorådets bestyr, så hafva dessa hittills egentligen inskränkt sig till anskaftandet af medel för arbetenas utförande, hvilket öfverhufvud taget varit lätt nog, eftersom kyrkans inkomster beständigt stigit, och landshöfdingeoch biskopsembetenas åter, att lemna sitt concedo till allt det, som arbetsledaren beslutat utföra. Man behöfver också icke känna mer in professor Brunii energiska lynne och hans egendomliga förmåga att göra sina åsigter gällande, för att inse, att, sedar ledningen af arbetena blifvit honom -öfverantvardad, icke någon hvarken tillåtits eller vågat vara af motsatt tanka med honom, för såvidt det rörde domkyrkans restaurering, hvadan förf. bestämdt skrifver mot bättre: vetande, då han hos det beskedliga rådet antyder tillvaron af någon maktutöfning, eller något begär att kontrollera mer än på sin höjd -— siffrorna. I domkyrkorådets sammansättning ligger ock ett hinder deremot, ett verkligt ingripande i dkyrkans bygnadsangelägenheter. Årligen omfbytas just de ledamöter, som skäligen anses böra representera det intelligenta elementet i rådet. Den professor, som sitter der i år, återkommer ej dit på flera år, och det arbete, som ena året beslutats eller påbörjats med dåvarande ledamöters bifall eller vetskap, kan icke gerna af ett annat års ledamöter omgestaltas. Och dessutom, hvilken ledamot irådet skulle väl anse sig benägen att strida med den, som är Skånes ende kyrkorestauratör, med en sådan talförmåga derjemte,; som ännu ingen annan lyckats förvärfva sig, och som troligen ingen. vill förvärfva sig? -Likaledes äro vi förvissade om att författaren skrifvit mot bättre vetande, då han såsom något faktiskt framhåller landshöfdingeoch biskopsembetenas kontroll i afseende på domkyrkoarbetena. Försigtigare än som så äro de nog, väl vetande med sig, att. de ?i den högre bygnädskonsten? platt intet förstå, hvilket och ingen skäligen kan föra dem till last. För öfrigt får väl författaren medgifva, att särdeles i Lund är den föreställningen så gammal som domkyrkan sjelf, att Kon aldrig blir för dig och derföre alltid måste repareras. Särdeles pikant förefaller uppgiften att länets nuvarande landshöfding ganska ofta tagit noga kännedom om alla vigtiga tillgöranden: vid domkyrkans reparation. Om detta kännedomstagande af hr landshöfdingen verkstälts såsom amatör af -eller dilettant: i bygnadskonst, uppgifves icke; men näppligen kan det i alla fall hänföras till arten af kontrollutöfning, enär det icke medfört någon påföljd. Än mera pikänt är den antydan, huruledes enhvar haft tilltälle att bese: domkyrkans reparationer hvaremot —— enligt förf:s uppgift — sällan någon, som ej deltager i svårare bygnadsarbeten, får beskåda desamma?. Det förra lärer svårligen, äfven med! bästa vilja, kunnat förhindras, och det senare torde numera äfven få räknas till undantagen. Att förhindra allmänheten, under loppet af mer än ett fjerdedels århundrade, från reparationernas beseende har icke heller gerna varit möjligt; såvida icke domkyrkan blifvit omgifven med en mur; i det minsta lika hög som hon sjelf är, och derjemte blifvit afyst till allt begagnande, eller ock endast de tillåtits i henne inträda i-och för gudstjenst. m. m., som velat underkasta sig att vistas der med förbundna ögon. I händelse det näst sista alternativet antagits, så hade dock nödigt blifvit att uppföra en provisionel domkyrka under tiden, likasom då rådet föreslog att uppföra ett mindre och provisionelt biskopshus, ntilldess det stora kunde blifva färdigt... Om emot förmodan läsaren ännu icke af hvad vi nu anfört skulle finna sig öfvertygad att vi haft goda grunder för vårt påstående om det af. professor Brunius utöfvade allenastyrandet med afseende på domkyrkans 25-åriga reparation, så vilja vi härtill foga ett par ytterligare skäl, som till och med Snällpostens författare icke lärers underkänna. Uti alla de handlingar rörande domkyrkan, utgörande väl ett par dugtiga mansbördor, hvilka vi i härvarande arkiver genomgått, hafva vi nemligen icke kunnat uppdaga någon annans vilja såsom gällande och åtlydd än just professor Brunii, hvilket, vi ock finna desto mera förklarligt, deraf att någon annans åsigter icke egentligen blifvit till rättelse och ledning inhemtade. I våra förra uppsatser anfördes huru professor Nyströms arbetsplan alldeles icke blifvit följd, utan förkastats af professor Brunius, som gjort mångdubbelt mera arbete än den förre ansåg vehöfligt. Men icke nog härmed. Under de sista tjugo åren har icke någon i statens. Tjenst anstäld arkitekt blifvit tillkallad, hvärken af professor Brunius, af domkyrkorådet, eller af landshöfdingeoch biskopsembetena, hvarken för av yttra sig Om vad som borde repareras på domkyrkan, eller huru det arbete befunnits, sompå henne blifvit utfördt, oakadt under dessa: 20 år reparationskostnaden uppgått till närmare 450,000 rdr! idare! Oaktadt till och med Snällpostförfattaren sjelf medgifver att öfverintendentsembetet är ,ledare af domkyrkans restauration, hvilket äfven är enligt med gällande författningar, så hafva vi dock uti nämde embetes darier för de sista femton (15) åren icke kunnat uppdaga, att detta embete ens blifvit underrättadt om att någon restauration å domkyrkan varit påtänkt, behöflig eller pågått, än MINdre i sin ssggenckanaf nlödareidarmnn