Austrias brand. En i Newyork bosatt tysk gör i ett bref af den 2 Oktober bland annat följande reflexioner med anledning af denna förfärliga olyckshändelse : Två allmänna. anmärkningar kan jag icke tillbakahålla, så pinsamma de än äro för vår känsla såsom tyskar. Den ena är, att, äfven enligt det skonsammaste omdöme, kaptenen på det förolyckade far1yget gjort sig skyldig till så stor brist på sinnesnärvaro, mod och besinning, att något liknande exempel icke kan anföras hos en man i hang ställning. Det var han som först af alla förlorade fattningen och genom sitt förtviflade rop; O Gud, vi äro alla förlorade! framkallade det vildaste kaos och afskar hvarje försök till räddning. Den svåra anklagelsen, att han velat rädda sig i den första båten, behöfver man icke tro, för att ändå finna den stränga domen öfver honom rättvis. Det skulle vara en samvetslöshet om man ville genom den vanliga regeln: de mortuis nil nisi bener låta afhålla sig från detta omdöme. Ännu pinsammare är emellertid den andra anmärkningen, till hvilken denna katastrof gifver anledning. Det är, att just tyskarne, hos hvilka man eljest framhåller flegman såsom en synnerligen karakteristisk egenskap, ha, åtminstone under faror på hafvet, mindre fattning, mindre sinnesnärvaro, mindre mod och mindre förmåga af sjelfuppoffring än