Aftonbladet – 23 oktober 1858, sida 2

läste-man den gamle mannens rörelse och tacksamhet emot Gud, som tillåtit honom bevittna sin sons lycka. Något efter vigseln närmade sig grefven Albertine och sademed rörelse: Ni har varit ädelmodig i er hämd och genom ert inflytande på. Minna låtit mig smäka ögonblick. af huslig lycka. Min förtjenst är ringa, ty ni har lyckan i er egen hand, och den består uti att ni lär Minna att älska er. När Bergström efter bröllöppet befannsig ensam i, sitt rum, i de nygiftas hem, hviskade hans med sammanknäppta händer: Gud, nu är jag redo att förehas med min dotter. . Jag tackar. dig, du, har. låtit mig med glädje och stolthet. se min. sons lycka och framtid. Nu har jag lefvat nog! Men han lefde ännu i många år och hade den..glädjen att. gunga sina sonbarn på sitt knä och att omhuldas på: sin ålderdom af Albertine och Richard. Han boddehos. dem och slöt sina dagar vårdad af sina barn. Dagen efter Albertines -bröllop öppnades dörren till Hagars rum, der hon blek och ostörd hvilade på sitt sjukläger. Dyster och med hopplös blick inträdde Albert. Jag har nu i fars ställe fört min syster till kärlek och lycka, sade han, fattande den lilla aftärda handen; nu återvänder jag till min brud, min enda lycka på-jorden. Han kysste Hagars hand. Hagar, hvad skall det blifva af mignär du är borta? -Huruskall jåg förmå framsläpa mitt lif? Med dig skall mitt hjerta dö, förmågan att njuta och lida slockna i mitt bröst, och. likväl — hvad har min kärlek varit för mig annat än lidande; försakelse och förtviflan I Fan satte sig vid her nes: sida, Alltid -samma dystra hopplöshet, Albertv,