Aftonbladet – 21 oktober 1858, sida 2

som öfverensstämde med innehållet af magistratsbeslutet. Visserligen tillmäter sig Svenska Tidningen, såsom vi ofvanföre nämt, den tvetydiga äran att ha föreslagit någonting dylikt; men vi måste bekänna, att fastän vi temligen noga följt med och aktgifvit på Svenska Tidningens slingringar hit och dit i denna fråga, ha vi dock icke kunnat upptäcka något förslag derom, att magistraten skulle sjelf taga sig för att utöfva den rättighet, som af grundlagen blifvit uttryckligen tillerkänd. de valberättigade, rättigheten nemligen att öfverenskomma om den ändring af valsättet, hvartill de kunde finna sig föranlåtna. Svenska Tidningen har alternativt förordat frågans afgörande antingen genom de valberättigade samfäldt medelst omröstning efter skatt, eller ock genom elektorer, utsedda af de valberättigades klasser, eller ock, slutligen, genom klasserna sjelfva, på så sätt, att de finge hvar för sig höras, samt deras, om ock skilda meningar, till Ronungen insändas. såväl de fyra (?) gamlas som de två nya klassernas, jemte den tredje, magistratens egen, hvarefter konungen fattade sitt beslut rörande ändringens fastställelse. Efter detta Svenska Tidningens, eller rättarc hr J. A. H:s, dråpliga förslag skulle man sålunda kunnat få lika många förslag, som man behagat på fri hand konstituera klasser, och det skulle ha blifvit konungens sak att göra sitt val bland alla dessa förslag, och sanktionera det, som mest behagat honom; magistraten skulle dervid betraktats endast såsom en klass för sig, egande hvarken störrc eller mindre rätt än de öfriga klasserna. Detta torde få erkännas vara någonting helt annat än att magistraten låter klasserna yttra sig, för att hon derpå, utan något af de valberättigade i någon form meddeladt updrag och utan stöd af någon enda lagbestämmelse, tillmäter sig rättigheten att utarbeta fullständigt förslag till valordning, och sedan låter ensam detta förslag till öfverståthållareembetet insändas,, hvilken mening de valberättigade än derom må hysa. Ett sådant förfaringssätt va verkligen någonting alldeles splitter nytt, al ingen förut offentligen ifrågasatt. Vi ha icke heller dolt vår öfverraskning deröfver, och vi tro oss verkligen ha haft och hafva något fog att beteckna detsamma såsom en kupp. genom. hvilken man åtminstone velat försöka förhindra -de valberättigade att på valfrågans utgång utöfva det dem grundlagligen tillkommande inflytande. En insändare i S. T. säger visserligen, att det icke har någon sannolikhet eller ens rimlighet för sig, att magistraten skulle hafva för afsigt att, emot grundlagens uttryckliga bud, tillvälla sig sjelf rätt att, i strid med eller afvikelse ifrån de valberättigades åsigter, uppgöra ett eget förslag till valordning. Enligt denne insändares förmening skulle således magistraten komma att vid uppgörandet af sitt förslag ställa sig till efterrättelse den mening, som inom eller bland klasserna visat sig vara allmännast hyllad. Men magistraten eger alldeles ingen. laglig utväg attutröna hvad som är klassernas öfvervägande mening. Det är nemligen absolut omöjligt att utfinna något på laglig grund fotadt sätt att beräkna i hvad förhållande de nytillkomne valmännens röster skola anses stå till de gamla klassernas. Eller hvar står det, att börja med, skrifvet, att de nytillkomna skola utgöra just två klasser, såsom magistraten behagar säga i sitt beslut. När och på hvad sätt blefvo de väl någonsin lagligen konstituerade till klasser? Men antagom nu, att de betraktas såsom något, hvilket de icke lagligen äro, nemligen såsom klasser, och att de beräknas utgöra, hvad de lika litet kunnat lagligen blifva, nemligen två sådana, huru många röster vill man då tilldela åt hvardera af dem? De verkliga klasserna, de lagligen faststälda borgerskapets klasser, hafva ingalunda sins emellan lika rösträtt. Tvenne hafva 12 röster, en 3 röster, en annan 2 röster och alla de öfriga 1 röst hvardera. Efter hvad grund skulle nu de s. k. nya klassernas röstetal beräknas? Efter hvardera klassens skattebelopp möjligtvis? Men skulle man då taga till jemförelsegrund de gamla klassernas skattebelopp vid den tid då de indelades eller deras skattebelopp i närvarade stund? Läsaren finner, att hvart man vänder sig i den labyrint, i hvilken man inkommit genom ma gistratens klassmanövrer, finnes ingen af lagen utstakad väg att följa. Återstode således ingenting annat än en röstberäkningsgrund efter magistratens tycke, d. v. s. en godtyckliy röstberäkningsgrund. Men hvem skulle väl vilja foga sig efter en sådan? Möjligtvis de, som på detta sätt komme i majoriteten, för så vidt de ansåge sina egna meningars seger vara vigtigare än upprätthållandet af lagens helgd; men säkert skulle minoriteten, hvilkendera åsigten den än representerade, icke foga sig efter magistratens godtycke, Enda sättet att lagligen utröna klassernas mening och hvad betydelse den enes beslut skulle hafva i förhållande till den andres, vore att börja med uppgörandet af en alldeles ny ,klassindelning, som af konungen skulle stadfästas. Men då uppstode den frågan, med hvad laglig rätt och på hvilka lagliga grunder man företoge en sådan klassindelning af medborgare, som visserligen så till vida tillhöra vissa kategorier, att de kunna med gemensamma benämningar betecknas, men hvilka på intet sätt höra tillsammans s som någon klass, enligt det föreställningssätt, som legat till grund för de från andra tider fortlefatt göra, men ingenting derutöfver. Orätt un Aut att hendarn. csaknadac nå svstaerns för.