Aftonbladet – 20 oktober 1858, sida 2

Det är ni, min fru, som sagt det., Ni har ansett mig stå i en allt för stor skuld -till er att jag bort kunna förgäta att afbörda mig den. i -Det gifves skulder som nian icke kan afbörda sig. Och till antalet af dem räknar ni min till er. Ja, min fru Ah! min herre, ni är alltid samme. stolte man, som icke viker en tumsbreddfrån den väg ni utstakat. : y Och äfven ni är densamma. Olyckor och pröfningar förmå icke böja er. En paus uppstod. — Hennes nåd återtog: Innan vi göra upp våra räkningar, önskar jag Veta: — Huru blef ni min läkare? Er. dötter kallade mig att hjelpa hennes mor, och i det ögonblicket var ni för mig endast modren till den gvinna jag tillbad. Min pligt och mitt hjerta bjödo mig att blifva. er räddare. — ; Och äfven : begäret vatt göra denna stolta och öfvermodiga Qvitina till er gäldenär — att tvinga henne till en erkänslå som skulle närma er till dottren. ere Ez Nej, min fru; icke er erkänsla eftersträfvade jag men väl det inre medvetandet, att kunna säga till mig sjelf: Denna gqvinna, som aldrig? sett af dig någon vanbederlig! handling; som-varit tvungen att oaktadt sina fördomar Kögakta dig, hon; som sårat och föridmjukat dig, som beredt-dig alla Möjliga qval och som trots sin aflidne mans. Vilja ägrar dig sin dotters: hand, henne vill jag åtorgifva synen, utan att hon vet, det hon erhållit dermägåfva af mig. Detta var; hoppas jag,: en; hämd. mig fullt värdig. Jag ville icke: attini. skälle anse er vära min gäldenär, jag ville behålla detta medvetande för mig ijelf. Felet var icke mittyatt ni upptäckte