Aftonbladet – 19 oktober 1858, sida 3

—————— ztt annat drama uppfördes i professorskans hem. I ett rum uti en liten soffa satt professorskan, styf och rak, med det hårda oböjliga uttrycket i hvarje drag; men de klara skarpa ögonen voro icke mera klara och skarpa, utan slöa och dunkla. Vid första anblicken såg man att hon var blind. På en stol, strax bredvid, satt Albertine, äfven tyst; men den unga flickan fästade stundom sina ögon på modren, och då låg det medlidande, men icke kärlek, i hennes blick. År du säker att ingen anar hvad slags ondt som fjettrar mig vid mitt rum? sade professorskan, Fu!lkomligt säker, mamma. Inga fler än Martha och lifmedikus A... känna till mammas olycka. Redan två för mycket, men det har icke kunnat: förekommas. — Nå hvad sade lifmedikus sist han var här?