utan sorg och smärta, hviskade hon gråtande. Du kan icke ana hvilken -tid af qval det varit för din Jenny. Några ögonblick senare hvilade majorskans hufvud mot mannens högt klappande hjerta. Ingen af dem förmådde tala; dertill voro de för djupt upprörda. Några veckor derefter, en klar och herrlig Oktoberdag, hemförde majoren sin hustru frisk och glad till det trefliga Rönby. ; Den fest, som då firades, Jåter lättare tänka än skildra sig. Till gubben Bergström sade majoren: — Din son har räddat det käraste jag eger, och detta skall jag aldrig glömma. Gifve Gud jag erhölle något tillfälle att visa min erkänsla. Han har blott fullgjort en helig pligt, sade gubben med ett spartanskt lugn,