Aftonbladet – 19 oktober 1858, sida 2

sade Arvid och tryckte systerns händer. Tala, jag lofvar att höra dig med lugn. Mamma är sjuk, och du kan icke få träffa henne på en vecka. Jenny! utropade Arvid alldeles dödsblek, för Guds skull säg, är mamme farligt sjuk ? Ah! jag ser på ditt bleka ansigte, dina af tårar matta ögon, att något rätt bedröfligt händt. Tala uppriktigt, om du håller af mig!, Arvid såg ångestfullt på systern. Du skall få veta allt, min stackars bror.n Det värsta är nu öfver och doktorn säger, att vi med all säkerhet kunna hoppas. Mamma reste hit upp för att undergå en operation. Denna försiggick för tvenne dagar sedan... Blif icke så blek, Arvid lilla; mamma skall åter blifva frisk! Jenny, kan jag icke få se henne? snyftade Arvid, som oaktadt sin kadettuniform icke kunde afhilla sig ifrån att gråta som ett barn. Nej, Arvid, ingen får gå in mer än jag, sköterskan och doktorn. Låt mig blott få se henne genom dörren; det skall lugna, skall trösta mig, bad Arvid och sökte tillbakabålla sina tårar. Men lofva att vara fullkomligt tyst, så att hon icke märker dig. Det lofvar jag. Jenny gick förut, Arvid följde henne, .men hans steg voro osäkra, Jenny lyfte litet på lörrgardinen, och nu såg Arvid modren ligga olek med ett lidande utseende, men fullkomigt lugn. : NR Den reslige ynglingen böjde ett knä på tröskeln till modrens rum, och ur djupet af hans hjerta uppsteg en varm och innerlig bön för denna kärleksfulla och tillbedda mor, han nu icke fick nalkas. GE Efter en. veckas förlopp erhöll han tillåtelse af doktorn att gå in till henne,