Aftonbladet – 18 oktober 1858, sida 2

STOCKHOLM den 18 Okt. Utgången af det långvariga, af en talrik församling bevistade och af en vidlyftig diskussion lifvade sammanträdet inför bufvudstadens magistrat sistlidne lördag har utan tvifvel väckt en liflig förvåning, icke blott hos mängden af de närvarande valberättigade utan äfven hos hufvudstadens innevånare i allmänhet. . Om förvåningen var den : första känsla, -som -mågistratens beslut framkallade: hat densamma dock sedermera gifvit vika för andra; då det blifvit allt mera klart, att denna utgång var på förband beredd och att det redan innan sammankomsten öppnades var af en. majoritet inom magistraten bestämdt att dagens hela arbete skulle vara fruktlöst och att de valberättigade, då de talrikt, infunno sig, med intresse omfattade ärendet och under 7 timmars tid underkastade sig trängseln och hettån i rådhussalen; på sätt och vis varit föremål för ett aprilnarri. Det torde emellertid med någorlunda visshet kunna sägas, att om man på vissa. håll ansett sig kunna spela komedi: med de valberättigade, så har man:dock ännu -ieke hunnit till sista akten af dramat. Det var naturligt att man måste finna det mycket svårt att, med bibehållande af något sken af konseqvens, komma ifrån den väg, på hvilken ärendet fullständigt blifvit inledt, då det formenligt blifvit öfverlemnadt åt samtliga de valberättigade, och då dessa redan öfverenskommit om en del-af frågan och vidtagit en förberedande åtgärd för afgörande af den andra. Man hade från det håll, der man fruktade den personliga rösträtten, varit betänkt på flera utvägar att komma utur dilemmat. Först xom herrar Schartaus och Brincks på de båda så totalt. misslyckade :klass-sammankomsterna under förliden vecka stödda hemställan, att ärendet måtte öfverlemnas åt klasserna att deröfver yttra sig. Men då detta yrkande blef föremål för en grundlig gendrifning och icke hos församlingen erhöll det ringaste stöd, fann sig magistratens majoritet icke med sken. af rimlighet deråt kunna skänka något gehör. .Dernäst kom herrar Ablsells och: Westins gjorda försök att få beslutet om det omedelbara valsättets införande särskilt understäldt K. M:t för vinnande af dess sank-. tion, med den under detta förslag dolda;men i ljuset framhafda förhoppningen, att man då en sådan sanktion väl! vubnits, skulle genom en, i yttersta grad: ädvokatorisk och hårdragen tolkning af grundlagen kunna ur. denna förändring i valsättet såsom en ovilkorlig följd bärleda införandet af-omröstning-efter skattebeloppet. Då äfven detta försök måste stranda, liksom hr Brandels på samma skefyva och vrängande tolkning af grundlagen. sig stödjande försök att få det. ansedt såsom klart och obestridligt, att en votering vid detta tillfälle måste ske efter :stadsskättebeloppet, så måste. slutligen . magistratens majoritet rycka fram. med: sin:i-det längsta bevarade pidce de råsistance, förklaringen, att, magistraten icke i grundlagen funne någon föreskrift derom, huru en votering i frågan skulle ske i de städer, -der medelbart valsätt förut egt rum och der de valberättigade icke kunna om förändringen öfverenskomma; och att magistraten derföre ville inhemta klassernas yttranden och derefter sjelf utarbeta en valordning, öfver hvilken de valberättigade sedermera skulle få tillfälle att yttra sig. Att detta var på förhand öfverenskommet och uppsatt, kan man taga för fullkomligt afgjordt, liksom äfven . att detta. icke var obekant för åtskilliga af dem, som uppträdde för att motsätta sig frågans afgörände af samtliga de välberättigade med lika rösträtt. Hr Schartau skulle icke med: så stoiskt lugn ha sett sitt andragande så sönderplockas och i grund nedgöras, utan att taga till genmäle, och hr Hazelius skulle icke med ett så epikureiskt välbehag ha framstält det lockande perspektivet af mera välsmakande middagsunderhållningar, än dem, som bär bestodos, om de äcke hade vetat, att de kunde sätta sin lit; till den resolution, som magistratsmajoriteten hade i beredskap. Vi vilja icke neka, att detta förfaringssätt och dess motivering var. ganska behändigt uttänkt, nen tro dock.icke: ätt det. härigenom lyckats magistraten att bevara något sken af konseqvens inföf dem, soni veta huru frågan hittills blifvit behandlad, att enkel röstberäkning och vötering förut egt rum; under ärendets behandling samt att grundlagen så litet förutsätter, att vöfverenskommelsen skall ske utan omröstning, att den till och med föreskrifver, huru omröstningen i vissa fall skall ske. Då magistraten icke ansett sig befogad att. tillämpa den enkla röstberäkningen, ehuru grundlagen icke lägger något hinder i vägen derför, så måste det väcka en billig förundran, att magistraten anser sig. befogad att på egen hand ordnade nya valmanskategoriernas? ställning såsom klasser, och vi undra högligen, hvarpå mngistraten Kan stödja denna befogenhet. Så Äsnu märkligare skulle det vara om magistraten, såsom ordalagen i dess resolution nä-stan synas ge vid handen, skulle företagitsig att.göra en-politisk kupp å-lar Napoleon utv smått, om magistraten skulle åsyfta, att afgörandeoch beslutanderätten i frågan helt enkelt skulleöfverflyttas ifrån de valberättiz gade — till magistraten, Någonting dylikt: borde icke vara rhöjligt och tänkbart ihom en så lojal -kårsaf mendborgare söm Stockholm: magistrat, Men man frågar sig hvad det SK jest skall betyda, att magistraten hänvisat frå-gan till klassernas yttrande; med rättighet att afoifva förslag. men sedermera förklarat sig