Aftonbladet – 15 oktober 1858, sida 3

sårande rykten, som öfverstinnan satt i omlopp. Hon uteslöt likväl uppgiften om doktorn. Öfverstinnan, uppbragt öfver detta sin väns förfarande och kännande liksom i luften att hvad som rörde doktorn måste innebära något frö till förödmjukelse för professorskan efter som hon uteslöt honom, var icke sen att bifoga hvad man påstod vara orsaken till doktorns utländska resa m. m. Med hemlig glädje såg hon professorskan dervid blifva askgrå af harm. Tillbakalutad i ett sofhörn, med en spotsk min, åhörde Minna hela denna väfnad af skandalösa dikter. Albertines ansigte var blekt, kallt och orörligt. Minna, som ifrån barndomen var van att läsa deruti, såg att hennes afgud led. Detta lidande ville hon hämnas på den elaka berätterskan och den skoningslösa modren, och i öfverensstämmelse med denna önskan blef äfven hennes svar: Det är besynnerligt att menniskor med skuggan af anspråk på bildning vilja smutsa ner sina läppar med att upprepa alla dessa förnedrande osanningars Vet ni, min fru, tillade hon, vänd till öfverstinnan, jag kan upplysa er om den verkliga orsaken till brytningen emellan min kusin och min man, Ålbertine, ville aldrig hafva honom, och derföre bröt hon förlofningen, oaktadt detta steg var i rak strid med tant Krugs vilja. Detta kan grefve Stormhjelm sjelf säga er, om ni, gör er mödaw att fråga honom. Hvad: åter doktor Bergström angår, så är Abertine hans fästmö, och deras förlofning kommer att eklateras vid hans återkomst, Vore det icke skäl att ni nu i er tur, fru öfverstinna, läte de sqvallersjuka veta allt detta? Det hade varit värdt en målares pensel att afteckna de olika ansigtsuttryck, som Minnas ord framkallade på dessa tre ansigten vid ! doktorns namn. Professorskan slungade en