Aftonbladet – 14 oktober 1858, sida 3

Åtta dagar derefter hade doktorn rest utrikes. Majoren hade återvändt till Rönby och Bergström åtföljt honom dit för att tillbringa sommaren hos majoren. Den envise och stolte gubben hade likväl endast på det vilkoret antagit tillbudet, att han skulle få betala för sig samt såsom sysselsättning hafva inspektion öfver trädgården och orangeriet. Hvem ibland lyckans gunstlingar har icke besökt åtskilliga helsobrunnar och badorter? Vi vilja derföre, min kära läsare, föra dig till en af dessa, hvilken kan vara detsamma, och du får ursäkta mig att jag ger den ett fingeradt namn, emedan jag icke vågar uppgitva det rätta, ty flertalet af de i denna lilla berättelse handlande personerna lefva ännu och kunde, i fall jag så der rakt ut omtalade hvar de uppehållit sig, frukta att blifva igenkända. Vi kalla ifrågavarande helsobrunn Dörby. Det var i början af Juli. En talrik samling hade kommit dit för att återfå sin helsa eller fördrifva tiden, På ett af gungbrädena utanför brunssalongen suto några äldre damer en vacker solklar morgon. : Att döma af den liflighet, hvarmed deras tungor voro i rörelse, kunde man finna att de utgjorde ställets sqvallerkansli. Nå, min söta fru öfverstinna, det var väl bra roligt för dig att träffa -en god vän. Jag menar professorskan von Krug; -hon anlände ju i går?, sade fröken Knairensköld och lutade sig fram emot öfverstinnan Strålkrans. Visserligen, men nog blir det litet genant, eftersom unga grefve Stormhjelm med grefvinna äfven ankommit och ämnar uppehålla isig här. I -kunnen väl föreställa er, mitt -—att det blir mindre behagligt för mig, som ofta såg grefven i Krugska huset, då han i var fästman, och som känner orsaken till brytI ningen, att på en gång bibehålla minZgamla