Aftonbladet – 14 oktober 1858, sida 2

mycket hos honom, som gör att man stundom känner sig böjd att förlåta det onda han gjort. Känner sig böjd, upprepade Bergström. Jag -har förlåtit honom. Då jag stod vid Alfhildas bår och såg honom förkrossad och förtviflad, förlät jag, eburu jag då stod under inflytande af -den smärta, som beherrskade mig, och icke kunde vara nog ädelmodig att skänka honom den trösten.att veta, det fadern förlät den sorg han hopat öfver honom. Men i dag, min son, har jag sagt: Jag förlåter er, ni var ung och beräknade icke följderna af den passion, för hvars tillfredsställande ni uppoffrade mitt barn och mig. — Jag tänkte, när jag såg honom förkrossad inför mig: Må den, som känner sig utan synd, kasta första stenen; jag gör det icke.n Gud vet om jag, min far, förmår vara lika ädelmodig), svarade Richard. Och hvarföre icke? Gubben fästade sina klara ögon på sonen. Du borde vara det mera än jag, en.edan du genom dina kunskaper och din bildning har lärt dig tillämpa försoningens ord. Och för öfrigt, min son — gubben lade sin hand på Richards axel, hvem kan svara för huru man hade handlat i-baronens ställe, uppfostrad såsom han och beherrskad af en häftig passion. Kanske du och jag icke varit bättre, men väl sämre. Dömmer icke, så varden I icke dömde. Då jag kan förlåta, bör äfven du kunna det, och om din syster var dig kär, så hata icke den hon älskade.x Tigande, men med djup rörelse tryckte Richard faderns hand. : l Hvarföre jag egentligen kom hit, min käre Richard, var för att säga det beslut jag fattat efter mötet med baronen, som föranleddes deraf, att jag sökte en trädgårdsmästarebefattning, som stod i tidningarne, (Baronen