Aftonbladet – 13 oktober 1858, sida 3

Något om nu gällande handelsordning. Nedanstående insända uppsats afhandlar ett ämne, som visserligen ofta blifvit vidrördt, men ännu icke vunnit tillbörligt afseende i vår lagstiftning. Vi villfara derföre gerna insändarens begäran om en plats för uppsatsen uti Aftonbladet. Då man från åtskilliga lahdsändar hört upprepade klagomål öfver de olägenheter, som åstadkommas af den ännu qvarstående inskränkningen i rättigheten att hålla handelsbod på landet, hvilket band på den fria försörjningsrätten blef endast i otillräcklig mån under sista riksdagen lossadt, torde det icke böra anses allt för förmätet, att en enfaldig landtman vill fästa vederbörande lagstiftares uppmärksamhet på den nu gällande orimliga handelsordning, som tillåter, till större skada än man kan föreställa sig, schackerjudar och så kallade skålknallar med flera dylika: dagdrifvare och utprånglare att stryka land och rike omkring, men deremot förhindrar hvarje annan ärlig och välfrejdad man och qvinna att slå ner en liten handelsbod inom 1 eller 2 mils afstånd ifrån någon stad, denna må vara-så liten och obetydlig som helst, blott den får bära namnet stad med thy åtföljande skråprivilegier, och till hvilkas innehafvare landtmannen skall genom nämde lag tvingas offra sina styfrar och sin dyrbara tid, för att kunna: få sina små nödvändighetsbehofver, t. ex. af sill, salt, socker, kaffe och specerier m. m., uppfylda. Dessa artiklar kunde eljest på de flesta ställen å landsbygden erhållas, om icke till bättre pris, åtminstone till besparing af många tusende dagsverken och körslor, som till följd af detta missförhållande nu aflandtmännen förspillas på landsvägarne, och hvaraf ofta föranledes lättja, kroglefnad och annat ondt. Nej, må det vara hvarje välfrejdad man och qvinna tillåtet att med loflig handel försörja sig och de sina, hvarhelst de finna sin utkomst, utan någon inskränkning af af ståndet ifrån stady stor eller liten, eller: åtminstone utom en fjerdedels mils afstånd ifrån dess gräns; ty enligt insändarens tanke vore det vida bättre att lagen ieke gåfve allmogen, dess tjenare eller dagsverkäre anledning att oftare än som är högst nödigt, besöka städerna, der krogskyltarne sitta såsom lockbete för dem, nästan uti hvarje gathörn. Såsom en följd af en dylik friare handel med nödvändighetsartiklar på landsbygden, borde naturligtvis stadens förbud. mot handel. med spirituosa vid äfventyr af handelsrättigheternas förlust, men också derjemte den förderfliga påsehandeln af de ofvannämde kringstrykande personer strängeligen förhindras, då de genom utbredandet af. sitt väl lysande, men ofta desto odugligare kräm, och med sitt intalande och lockande, förleda och pungslå den enfaldigare: allmogen och mest den tjenande klassen, som minst har råd. Då härtill kommer att dessavandrande lättingar ofta medföra olofliga handelsvaror, ja sjelfva arsenikgiftet, till utprångling och till mångens olycka, samt icke så sällan förorsaka smittosamma sjukdomars utbredande, så tyckes allt detta vara nog talande skäl för denna handels upphörande. ovstatell Stan täten a