Aftonbladet – 11 oktober 1858, sida 3

jat, blir snart den lifligaste handeln dagen före marknadsafton. För landtmannaprödikterna, isynnerhet kreaturshandeln, torde dessa marknader vara behöfliga och nyttiga, men väl vore, om de kunde undvaras, ty de befordra sannerligen icke den allmänna sedligheten. Man bar hört taläs om personer, som ärna nedlägga sina brännerier, om andra; som nu mera icke finna uträkning vid att utminttera spirituosa; om ett sådant förhållande kunde man likväl icke göra sig någon, föreställning under denna marknad. Man märkte, isynnerhet på vissa trakter och gator af staden, ett icke ringa antal öfverlastade bönder. Marknaderna äro ett slags fyllerimötens dit landtfolk oemotståndligt dragas, äfven de, som hafva litet eller intet att sälja och ingen handel att uppgöfas Det var et mera bedröflig än komisk syn att se karlar äf allmogen, till den grad öfverförplägade, att de tycktes nära nog liflösa; andra kraftbrutna, -men oregerliga, som, sedan de blifvit rusets fångar, stretade emot att ej tillika blifva sina hjelpsamma, mindre förplägade bekantas, och som måste med våld bäras upp i åkdonet och der qvarhållas med handkraft eller rentaf fastsurras, för att kunna fraktas tillbaka till landsbygden och hemmet, i sällskap ned de fyrfotade långöringar, som icke blifvit försålda. Att öfverlasta sig på marknaderna, förkrar man, händer äfven bönder, som under iret förd ett nyktert och verksamt lif. Väl således, om vi sluppe: dessa folknöjen, —m. s——————— 2