Aftonbladet – 11 oktober 1858, sida 2

ende blifvit anfördt, hafva märkt, att vi i åtskilliga punkter afvika från den uppfattning, som allmännast gjort sig gällahde i diskussionen om vära offentliga ärender.. Alla må väl vara ense om att intresset för vår inre politik aftagit de senare åren både hos de utanföre stående och — vi tro oss kunna tillägga — hos deltagarne sjelfva. Vi kunna ej inse annat, än att detta är deras egen skuld, Läsaren torde, af hvad som i det å De kunna eller vilja icke inse, att. den politiska. situationen förändrat sig, och att de gamla partiförhållandena och partifrågorna hafva förlorat större delen af sin betydelse. Våra mest inflytelserika politiska personligheter inom storthinget och regeringen, likväl mest de sistnämnde, göra sig, så vidt vi kunna förstå, skyldiga till ett utomordentligt stort misstäg; och ådagalägga ett ganska märkligt misskännande af förhållandena, då de fortfarande göra rangtvisten mellan dessa båda statsmakter till en å särdeles väsentlig fråga. Folket deltager icke längre i denna strid, utan intager en aktivare ståndpunkt. Det är icke fråga om: Hvem uträttar det eller det, storthinget eller regeringen? — utan: Hvad uträttar man? Så vidt det ligger någon medveten tanke till grund för denna motsträfvighet mot det nya, som tiden oafvisligen fordrar, och icke blott en trög böjelse att röra sig i den begreppskrets man en gång vant sig vid, så måste det vara den, att det populära elementet, representeradt genom storthinget, skall få en allt för stor -öfvervigt i vårt statssamfund, så vidt man ej håller tillbaka allt hvad man förmår. Denna fruktan är lika så ogrundad som medlet är skadligt och stridande. mot det åsyftade ändamålet. Man kan utan tvifvel vara trygg för att, så vidt det verkligen finnes någon fara för massans herravälde här i landet, det ej är från Storthinget denna fara kormimet. Storthinget har värit oppositionelt, men aldrig rfadikalt i detta ords moderna politiska betydelse, och blifver det visst ej heller någonsin. Det skulle vilja mycket till för att våra bönder skulle kunna blifva radikala; en sådan föreställning förefaller nästan löjlig för den, som känner till dem, Då vi tala om demokratien i vårt land; så mena vi dermed något helt atinat än radikalism. Någon sådan kommer ej att göra sig gällande så länge våra sociala förhållanden ej totalt förändras. Man kan Kos oss, med lugn tillförsigt att det j skail leda till några snedsprång, fortsätta den utveckling af demokratien; soi våra förhållanden naturligen kräfva. Den har ett så bredt och djupt aflopp,; dels i våra kommunalinstitutioner, dels i vår storthingsverksamhet, att någon fara alls icke kan vara för handen, med mindre man genom otörståndiga åtgärder och envist fasthållande vid föråldrade och orimliga politiska teorier sjelf bringar den öfver sig. NTA esesmesk—XXÖÅAXXAe-— Aa r K. M:t. har, enligt Posttidningen, den 9 dennes, uppå derom gjord anhållan beviljat chefen för civildepartementet, statsrådet IL. Almqvist två veckors tjenstledighet, samt förordnat statsrådet NV. EF. Wallensteen att under nämde tid förestå civildepartementet, — — Posttidningen meddelar följande regeringsbeslut: Sedan styrelsen öfver ekplanteringarne i riket, enligt befallning, verkstält undersökning å Leckö eller Sikajocki kungsgård, i Kållandsö, socken och Kållands härad inom Skaraborgs län, till utrönande af detta ställes tjenlighet för ekplantering, samt dervid befunnits, att kungsgården, hvilken, med tillhörande hemman och lägenheter, tillhopa innefattar omkring 2400 tunnlands rymd, och hvarå den nu gällande förläning, till h. exe. hr grefve Öarl Johan Adlercreutz rättsinnehafvare, tilländagår den 14 Mars 1860, är, genom sitt läge och jordmånens beskaffenhet särdeles passande för ekplantering; har K. M:t, under den 4 sistl. September anbefallt styrelsen öfver ekplanteringarne att, så fort sig göra låter, inkomma rhed fullständig plan för denna; kungsgårds användande till det uppgifna ändamålet; och har kammarkollegium blifvit förständigadt att, i afvaktan på K. M:ts beslut, huruvida kungsgården kommer att till större eller mindre del för ekplanteringen användas, någon åtgärd till dess utarrendering från förläningstidens slut icke må vidtagas. — Uppå ansökning har K. M:t under samma dag beviljat postmästaren i Westervik, f. d. majoren Carl von Mählenfels, tjenstledighet under -sex månader, att räknas från och med den 1 sistl. Sepfember; hvarjemte K. M:t, enligt generalpoststyrelsens förslag, förordnat e. o. kontorskrifvaren vid postverket Anders Wihlzon att postmästaretjensten i Westervik undertiden på. eget ansvar förrätta. . s — Under den 10 sistl. September har K. M:t, på derom gjorda ansökningar, beviljat ett års ytterligare tjenstledighet för postmästaren i Arboga, kammarherren James Maule, samt postinspektoren i Weuersborg F. H. Gasslander, samt förordnat pössessionaten Carl Johan Tunelius och e.-0. kontorsskrifvaren Johan Adolf Pettersson att på, eget ansvar foörtfarande bestrida, den förre postmästaretjensten i Arboga och den senare postinspektorsbefattningen i Wenersborg. — Samma dag har K. M:t afslagit ansökningar af Blidbergs socknemän.i Elfsborgs län samt af Westerhalloms, Österhalloms, Lockåsens och Elfvens byamän i Mysjö socken af Jemtlands län, om Re med inbetalningen af erhållna undsättningslån. N — Enligt Christianiaposten har K. M:t den 7 Sept. i sammansatt svenskt och norskt statsråd utnämt. till konsul i-Bombay med tillhörande distrikt, presidentskapet Bombay, handlanden J. G. Volkart och till konsul iBris sel handlanden Georg Brugmann. ? — Den i Piteå utkommande NorrbottensPosten berättar, att den länge omtvistade frågan om det norrbottniska läroverkets förläggande till Piteå eller Luleå nu skall ha blifvit. afgjordtill förmån för sistnämde stad, 3 Ve 3 VIS SEEN IT SIFTYSIA I LANSEN aRe OM I FIFTIESNA KIs rr I SATS