Aftonbladet – 9 oktober 1858, sida 3

Vår unga häradshöfding sitter i första 1ogen närmast teatern på första raden. Hennes någ riktade kikaren dit och fick se sin son sitta bakom. tvenne fruntimmer, hvilr kas starkt markerade anletsdrag vid första påseendet gaf tillkänna att de tillhörde den israelitiska racen. Albert lutade sig ned och talade mycket ifrigt med det yngre af fruntimren. Hennes nåd rodnade vid denna syn så starkt, att presidenten hade bort se reflexion deraf i nacken. Hon tog tigande kikaren från ögonen. Vet hennes nåd, hvilka damerna äro, som utgöra Alberts sällskap ? frågade presidenten. Nej, de äro mig fullkomligt främmandep, blef hennes nåds svar. Albertine hade äfven riktat sin kikare på brodern och hans sällskap och betraktade oafvändt den yngre damen. Å Det är mamsell Israelli, stenriterskan och, såsom man påstår, hemligen förlofvad med min vän Albert; men om så vore, skulle henneg nåd i första rummet vea det. Herr president, det der är en af de vanliga historierna folk göra upp, bara en ung man visar sig artig mot ett fruntimmer. Hela orimligheten af ryktet borde framstå, om man besinnar att den der personen aldrig kan blifva partie gal för min son. aDetsamma har jag också svarat, men den unge mannen är alltid synlig i hennes sällskap, och menniskorna äro fallna att tro det värsta. : : Nu inträdde några damer i logen bredvid; de voro bekanta till professorskan. Man helsade, uttryckte sin glädje att träffas etc. Derefter gjorde de ankomna en rond med kir i karern omkring salongen, och då det äldre fruntimret stånnade på sista logen, sade ho. i till professorskan: