Aftonbladet – 9 oktober 1858, sida 3

försvann, och man förstod icke huru man någonsin kunnat finna henne ful. En ringning på tamburklockan kem henne: att lyfta upp hufvudet och lyssna.. Hon hörde då en välkänd röst fråga tjenarinnan:. Är mamsell hemma ? Ja, var så god-och stig ino På det unga fruntimrets bleka kinder uppsteg en lätt rodnad, och hon satt orörlig, ned blicken riktad på dörren, som i detsamma öppnades för den inträdande Albert. Srodan hon helsat på honom, yttrade hon, Hvad förer er nit vid denna tid, då ni brukar vara så upptagen? Nuysom alltid, min längtan att se er, Hagar, svarade han, och qvarhöll mamsell Israellis Hand i sin3 knuske äfven oförmågan hos mig att längre lefva, utan att veta hvad framtiden. ger att bjuda. Ett samtal med min mor i går har uppväckt en brinnande längtan att lära känna, huru mitt lifskall komma ratt se utx .SMen, min. vän, icke kan ni hos ne hålla Dågon lösning på lifvets gåta. — Öfver frawiäden råda icke vi menniskorl Zz Jo, till en del. — Vi äro vårt eget öde; och icke beroende af slumpen. Af vår vilja, af kraften i vår karakteroch öfverlägsenheten af vår intelligens beror vårt lif. Om så är, då bör ni bäst sjelf kunna be-svara den fråga ni kommer för att erhållas svar uppå ; j Ack, Hagar, hvad jag sade hade afsec de på de yttre omständigheterna i vårt lif. icke på dem, som bero af andras känslor, ;cke på det moraliska lifvet. — Betrakta rig, Hagar ser jag ut som en man, den der sakna r mod?, is Nej! Tvärtem kar jag alltid insett er så som en, hvilken med själstyrka kan böra met gången och höja sig öfver olyelgan, (F ort, )