Aftonbladet – 9 oktober 1858, sida 2

Elfsborgs lån till 14, mtl inom Dalsland och till V,; mtl inom öfriga delen af länet; Malmöhus län till V,,mtl. Westmanlands län till 14, mtl för en del af länet. Kristianstads län till Y,, mtl för några och till Y3, mtl för andra delar af länet. För egen del har kammarkollegii pluralitet a yttrat: 1 Den genom 1 8 1 kap. uti 1827 års för-h ordning medgifna tillåtelse att klyfva hem-ie man till hvad mantal som helst, under vilkor i att en åbo å den utklufna: delen är besuten,t idrades icke genom 1853 års förordning, tan består i denna del den väsentliga skil-js naden emellan de begge författningarne der-ly4 uti, att då, enligt 1827 års, frågan om klyf-Ik ningens laglighet icke blef föremål för pröf-r ing 1 annat fall än att talan om inlösen,c jemlikt 6 8S, af dertill berättigad person väck-e tes, i följd hvaraf, när slik talan icke anhän-s iggjordes, klyfningen, om ock icke medfö-:i rande besutenhet och således i sjelfva verket olaglig, likväl kom att ega bestånd, så blef, till förekommande af slika olagligheter, år 1853, under antagande att Y4 mantal ovilkorgen medförde besutenhet, påbudet att, när slyfning till mindre mantal önskades, undersökning om besutenheten skulle på föreskrifvet sätt försiggå. Nekas kan det icke att 1827 års författning var ofullständig, då den väl förbjöd hemmansklyfning under ett visst bestämdt mått, men icke derjemte föreskref någon kontroll å -efterlefnaden i annan måtto än att den utklufna hemmansdelen var underkastad lösen, när talan derom väcktes; såframt icke lagstiftarens tanke må antagas hafva varit, att teblifvandet af slik talan innefattade ett beis derom, att den utklufna -hemmansdelen i jelfva verket medförde besutenhet, ehuru mot detta bevis skäligen kan anmärkas, att rsaken till talans uteblifvande äfven kan ra. bristande håg eller förmåga hos den, om är till lösen berättigad. , En förbättring var det-derföre; efter kollesh åsigt, då i 1853 års författning stadgandel: meddelades om en bestämd del af ett hemman, som ovilkorligen ansågs medföra besutenhet; så att pröfning härom beträffande endast en ändå mindre hemmansdel fick ega rum. Erfarenheten har tillräckligen ådagalagt, att den enda köntroll å efterlefnaden af 1827 års författning, som deruti kan anses vara stadsad, eller lösningsrätten, icke varit tillfyllestgörande, utan har, oförhindrad deraf, hemmansklyfning egt rum vida utöfver det mått, som enligt författningen varit tillåtet. En ätergång till. denna förordning, utan vidare kontroller å efterlefnaden, såsom bondeståndet begärt, skulle derföre i allmänhet hafva till påföljd -en oinskränkt hemmansklyfning. Frågan blifver derföre i första rummet; Bör hemmansklyfring utan — inskränkning tillåtas? Ehvad man är vän eller icke af frihet: för en hvar att förvärfva sig huru: stor eller liten jordrymd han förmår, måste likväl denna iråga efter kollegii åsigt obetingadt med nej besvaras, hvartill skälet finnes i Sverges kamerala förhållanden i allmänhet, men isynnerhet deribland de vissa onera realia, som åligga jorden och efter andel i rärta eller mantal beräknas och utgöras. Hvad säkerhet skulle t. ex, staten ega i fråga om rustnings presterande för ett rusthåll, sammansatt af en massa obetydliga rusthållsdelar? Eller huru skulle t. ex. verkställas vägars delning och underhåll, skjutsskyldighet m. m., om hemman klyfdes i oändlighet? Bondeståndets anhållan måste dertföre af kollegium i underdånighet afstyrkas. Häremot finner kollegium ändring i åtskilliga delar af I 6 i 1853 års förordning vara af behofvet påkallad. Härvid företer sig i första rummet undersökningsnämdens sammansättning. Denna nämd består nu endast af 3:ne ledamöter bland sockennämden. Genom denna sammansättning, äfven om antagas kunde, hvad likväl torde vara skäligt tvifvel underkastadt, att inom hvarje socken finnes till ett slikt grannlaga värf i alla hänseenden fullt utrustade personer, har man hufvudsakligen fästat afseende å kommunens intresse, hvarmed öfverensstämmer, att den icke blifver med en mängd obetydliga hemmansegare belastad. Staten har likväl äfven ett intresse, och det ganska vigtigt, som vid dessa undersökningar bör bevakas, eller tillsyn å författningens efterlefnad, så att icke hvarken, å ena sidan, olagliga hemmansklyfningar ske, hvilka skulle hafva till: påföljd en ovilkorlig omöjlighet för staten att få vissa onera fullgjorda, eller, å den andra, att sådand, som kunde tillåtas, obehörigenförhindras. Iakttagande af detta statens intresse är desto mera nödvändigt, som stadgadt är, att vid nämdens utlåtande skall bero när klyfning anses böra ega rum. Dessa förhållanden synas 1839 års komiterade (hvilkas 5etänkande lagts till grund för 1853 års förvrdning) ej hafva tillräckligen tagit i betrakrande, då de afstyrkte allt. deltagande i unbstersökningen af någon statens tjens:eman, hufvudsakligen med hänsigt till den kostnad och tidsutdrägt somderigenom skulle förorsakas, nen hvilket icke torde förtjena den uppmärksamhet som: deråt-sålunda egnats vid jemförelse med den vigt, som uti ett slikt deltagande innefattas. Kostnaden och tidsutdrägsen blifva dessutom ringa, om ett län indelas i vissa distrikter med hvar sin tjensteman att undersökningen deltaga, Den ende tjensteman, som härvid kan komma i fråga, är landtnätaren, hos hvilken både tid och nödig sakkunskap kunna förutsättas, hvilket ena och ndra hos kronobetjeningen i allmänhet icke kan antagas vara förhållandet; hvadan kolleVar FRAN ÄMeRTt Tana Om så är, bärflyter det deraf att ni kommer mig att oslömma allt utom nöjet att få d