Aftonbladet – 9 oktober 1858, sida 2

dröjde han likväl. Var han kär? frågade man, och ortens fruar gingo igenom listan på alla unga flickor som funnos, men ingen enda stmärkte grefven, Tvärtom tycktes han undvika dem och höll sig på afstånd med en högdragenhet, som alldeles icke ingaf de unga lamerna någon: förhoppning att vara det föremål som qvarhöll honom på orten. Besökte han väl någon familj med förkärlek? Nej. Tutligen hade man trott sig gissa gåtan: han örjde öfver den: brutna förlofningen; men det var icke så alldeles sannolikt, emedan grefven just icke såg sorgsen ut. Dock,ilåtom oss icke Jängre uppehålla oss med honom. Det ver en vacker och solig förmiddag i Mars. Jenny bade varit på ett inspektionsbesök i den nya skolan, gom låg halfvägs mellan Rönby och Stjernebro, Just som hon ;stod i begrepp att återvända hem kom baronen. Jenny bade sin lilla sammetshufva och in brämade kofta på sig, och hon hade redan lemnat skolsalen då hon mötte baronen i förstugan. Jag fruktade att komma : för sent, sade han, och trodde att ni gått, samt att jag skulle gå miste om den glädjen att få följa er hem. Förlusten hade väl icke varit så stor, sva: rade Jenny leende, emedan den der store glädjen bereds er två gånger i veckan, Det hindrar mig. likväl icke ifrån att blifva tröstlös i fall jag gått miste om -densamma. Aj aj, nu börjar ni med att -säga grann. låtå, och det strider emot vår öfyerenskom: melse. Fortfar baron så der, då uppsäger jag vårt vänskapskontraki.n å Tag min armn, bad baronen, och låtom oss sluta fred; jag skall aldrig säga att de är trefligt att träffa er, Är ni nöjd? Ja, men felet är att ni icke håller erd. svarade Jenny leende och tog hans arm,