Aftonbladet – 9 oktober 1858, sida 2

AS VO Om ni slår er på att snusa, får ni så stor näsa. Jenny utbrast i ett klingande skratt. Det. har jag förut, Ett skal till att icke göra den större; men säg mig uppriktigt, hvad skulle ni tycka om att jag gifte mig? Jo, jag tror att jag skulle hellre se att ni förblefve ogift. Så-å, då hafva vi strax kommit ctt stycke; framåt. Ja, vi äro nu vid skogvaktarens stugan, svarade Jenny skrattande, och dit måste jag gå in och se om min lilla gudson. Farväl! Kommer ni. öfver till Rönby i afton ? Helt visst! — Jag får lof att vara mina gamla vanor trogen, eljest kunde jag kom-ma ww dem tilldess ni blir skolmästarinna. Och ni riksdagstalare, — Välkommen när ni kommer., Härmed försvann Jenny in i skogvaktarens lilla koja. Låtom oss nu göra ett litet besök hos proffessorskan, De månader, som förgingo så hastigt på Rönby, föreföllo Albertina såsom seklers Visserligen hade brodern återvändt i slutet af November, men professorskan, som: ansåg sig hafva alla möjliga skäl till miss-nöje med sina barn, var om möjligt kallare och stelare än någonsin, De timmar Albert tillbringade i hemmet voro så tråkiga, och samtalet utgjordes vanligtvis af pikar, dem hennes nåd sände till höger och venster med sin skarpa och skärande stämma, att sonem började. allt mesa sällan uppvakta sin mor och, då det skedde, endast på korta stunder. Längre voro hans visiter uppe hos fadern, men dessa gjorde han om aftnarne. Ofta sedan modren gått ti:l hvi!a, tillbringade de båda syskonen många behagliga och lärorika timmar med fadern, men allt detta