Aftonbladet – 9 oktober 1858, sida 2

EET ÖL SAT ST EO Pe Samma 14. 8. rån farsotens början....... .... 1059. 515. Qvarliggande: å Serafimerlasarettet 6, Provisorika sjukhuset 7, Sabbatsbergs sjukhus 24, Kungsolms sjukhus 22 samt å Garnisonssjukhuset 9. jumma 68. — I ett af Times senaste nummer finner man öljande pikanta betraktelser öfver prins: Navoleons ställning, till hvilka är fogad en kritik vf det nuvarande tullsystemet i Frankrike: Ibland de många problemer, som sysselsatt den nuvarande franske kejsarens skarpsinnighet och. stört hans hvila, tro vi icke något hafva satt honom i större förlägenhet in lösningen af den frågan: Hvad skall man göra med prins Napoleon? Prinsen är icke någon vanlig person. Son till en konung, brorson till en kejsare och kusin till en annan, saknar hans börd ingalunda glans. Han är dessutom af ganska betydlig förmåga och energi, liberal i sina tendenser och bestämd i sina opinioner, ännu i mannaålderns fulla styrka, och anses allmänt ingalunda sakna denna högre slags ärelystnad, som manar att ställa sitt namn i förening med vigtiga värf och företag af vidtomfattande nytta. Hvad helst nu kejsaren må hafva tänkt i detta ämne, synes det. hittills åtminstone icke ha kommit till något resultat. Man har visserligen alltid tyckts vilja göra någonting för prins Napoleon, men planen har ständigt på ett eller annat sätt blifvit qväfd i födseln. Han kommenderade en division på Krim, men denna episod var af kort varaktighet, och sedan denna tid-vet verlden föga om hans företag, utom vissa detaljer :f hans expedition till de nordiska hafven, Omsider kom emellertid icke någonting bestämdt å bane, och det tillkännagafs, att prinsen skulle erhålla plats som generalguvernör i Algier. Vi känna ej. hvilka särskilta omständigheter lade sig i vägen för detta förslag, vare sig dbenägenhet å prinsens sidå eller afundsjuka hos militärbefälhafvarne eller någon likartad känsla hos kejsaren sjelf. Skälet må nu hafva varit hvilket som helst, så ändrades förslaget, och i stället att afgå till Algier som vice konung, kommer nu prins Napoleon att, såsom en ytterligare tillämpning af den franska centralisationspringipen, styra Algier från Paris med titel af minister. Men det berättades och. troddes allmänt, att en så utmärkt persons: utnämnande till minister skulle. bilda en ny epok i Algeriets historia och utgöra första steget till en reform, som icke ens de franska prohibitionisternas och protektionisternas orimligheter kunna hindra regeringen inse vara oundgängligen nödig för koloniens utveckling. Man sade och trodde med ett ord,. att öfverenskommelse blifvit gjord, då prins: Napoleon emottog platsen, att till algieriska. kolonien utsträcka de liberala principer ihan-delspolitik, hvilka, ehuru utestängda från Frank rike genom en kombination af sjelfviska och trångbröstade intressen, ansågos kunna, med mindre äfventyr och under iakttagande af all för ett så nytt experiment behöflig varsamhet, försökas i en koloni, der stora merkantila förbund emot regering och folk ännu ej haft tid att uppkomma, Frankrikes statsekonomer gladde sig, och prins Napoleon kunde inse, att han omsider funnit en kallelse, värdig hans: talanger, hans liberala åsigter och hans högsinta äregirighet. Men prinsen och statsekonomerna blefvo utsatta för ett ytterligare nederlag. Frankrikes protektionister gjorde allarm och inlemnade till kejsaren de mest ifriga framställningar om den fara, som hotade dem och honom, i fall det trolösa. Albions förhatliga princip, den. ruinerande metoden att inlösa för godt pris och sälja dyrt, tilläts fatta fotfäste i någon enda bland franska kronans besittningar. De: sågo ingenting för sig annat än undergång; hvad som nu skulle tillämpas på Algier, kundeinnan kort göras gällande äfven för Frankrike. Kejsaren gaf vika, och de med skydd Omgär-dade intressen, hvilka anse för en sin rättig-het att taxera franska folket så långt som kunde bli nödigt för deras enskilta vinst, fingo nu sofva i fred och ro. Prins Napoleon gjorde en resa till Biarritz för att söka öfvertala kejsaren att ändra sitt beslut, men misslyckades häruti, Prinsen synes vara ett slags politisk Tantalus, ständigt lockad af hoppet att kunna uppnå något syftemål, hvilket alltid undslipper honom just i samma ögon-blick han tror sig ha det i sin makt. Att så behandla en sådan man, är i vår tanka hvaär-. ken värdigt, följdriktigt eller klokt, Det är icke värdigt att utse en medlem af regenthu-set till offentligt föremål för oupphörliga och; förödmjukande missräkningar, och det är ick a klokt att onödigtvis stöta en manaf talanger och äregirighet, och låta honom sätta mitt namn i sammaphang med stora praktiska reformer, dem han är känd för att med tfver vilja genomföra, men hvilka regeringen är lika bestämd ätt icke vilja tillåta. Man saknar ej en viss slags likhet emellan Palais Royals nuvarande innehafvare och en af dess förra egare. Genom det sätt, hvaruppå hertigen af