Aftonbladet – 5 oktober 1858, sida 3

pas, ej alldeles förtjöntä omdöme, som tidningen i sitt senaste onsdagsnummer fält öfvör jefnvägsförhandlingarne i Karlstad den 17 och 18 September Oväntadt var det likväl icke, ty då hufvudstaden: tidningar för sina Janäsortsunderrättelser vanlige: äro beroende af de lokala bladen, och de två dylika som utkomna i länets residensstad, tillsammans be sitta i en ganska hög grad bådö förmåga och vilj att göra rätt och tala sanning, ehuru olyckligtvis in gendera, hvar för sig, fått på sin lott båda dess: egenskaper i önskvätd förening, inen deremot berg. liknahvarandra i pligtskyldigaste hörsamhet för all: de åsigter, som kunna gälla såsom ofticiella på stället hade man naturligtvis ingen rätt att, från detta håll. våga hoppas särdeles undseende för de öfvertygelser som möjligen kunde uttala sig i mindre öfvetens stämmelse med dessa förenämda. Insändaren våga: derföre tro, att Aftonbladet ej ogerna skall mottag några upplysningar, tjenande att beriktiga och för fullständiga Wermlandstidningarnes referater. Ehur ej opinionslös i frågan, är insändaten döck i och fö; sin person tillräckligt ointresserad för dess lösning att kunna yttra sig utan hetta och, som han hoppas utan allt för stör ensidighet. Att döma efter Aftonbladets citat ur Wermlands tidningen och redaktionens egna deröfver gjorda re flexioner, skulle allmänheten kunna föreställa sig att berörde jernvägsmöten endast företett ett tumuh af oblyga och ofördragsamma egennyttor. Det va emellertid ingalunda förhållandet; diskussionen för des tvärtom, ehuru lifligt, alltigenom med fullkomlig värdighet å båda sidor, såvidt insändaren kund: märka, intet ögonblick Ööfvefskridande gränsen ai parlamentariskt godt skick eller urartande till per: sonliga, invektiver. Att olika ej blott öfvertygelser utan också intressen, skulle göra sig gällande, Kund: ej undgås i en fråga som denna, då provinsens inne vånare voro kallade attöppet och ärligt uttala sinz önskningat i afseende på kommunikationernas ord nande inom länet tiil stöfsta ållmänna och enskilt: nytta; men de stridigheter i meningar, som här fö refunnos, gälde ej enskilta personers, utan stora oci vigtiga trakters intressen, och insändaren hörace derföre ingen bruksegare, som äflades, enligt Aftonbladets straffande uttryck, att rycka jernvägen förbi sin haminare; ingen jordbrukare som illfänades att slit: den ur kosan förbi sit stdesbod. Visserligen äro alls ortsintressen på visst sätt egennyttiga, inen så är jt äfven patriotismen sjelf, emedan äfven den hvilar pi en exklusion, och det är en ofantlig skilnad mella individens egennytta, som tänker blott på sig, och kommunalrepresentantens, som har för ögonen stor: folkklassers; vidsträckta nejders och vigtiga industri ers behof. Rättvisan fordrar det erkännande, atten dast de senare vid jernvägssammanträdena i fråg: gjorde sig gällande. Hvårje ortintresse sökte på dei bästa redogöra för sina förhållanden, hvarigenon. massor af tillförlitliga statistiska och topografiska upplysningar kommo i dagen — just det som kong! jernvägskomitån åsyftade med sammanträdet —, och mången med insändaren hörde med stor tillfredsställelse kongl. jernvägskomitåns enda närvarande, högt aktade ledamot förklara, attde här erhållna upplysningarne i värde och rikedom öfverträffat, men e, understigit hans väntan. Åsigterna om den blifvande stambanans ändamålsenligaste sträckning genom provinsen delade sig, såsom riktigt är förmäldt, i två grupper, nemligen de. som ville att hon skulle ledas utefter länets södra gräns, längs efter Venern, mellan Kristinehamn, Karlstad och Borgvik satt derefter i en något trubbig vinkel längs och öfver Glafsfjorden, vidare öfver Arvika till riksgränsen, ch å andra sidan de, som ansågo riktigare, att hon fördes från Kristinehamn, genom Väse och Nyeds härader, ungefär midt emellan sädesbygderna vid Venern och den jernalstrande bergslagen, öfver Klarelfven vid Dejefors och Frykens vattensträckning vid Sunne — nägra äfven vid Nilsbyn — samt så vidare nordligt, berörande Wermelen mot riksgränsen. Båda riktningarnes förfäktande skedde med talang, sakkunskap och hofsamhet, men att särdeles Frykdalshäradernas ombud utmärkte sig för sakrika och omsorgsfullt utarbetade uppgifter, torde sjelfva Karlstadstidningarne i deras officiösa ifver för den. motsatta meningen knappast hafva panna att bestrida: . Hvad som talar, till fördel för Karlstadssträckningen är hufvudsakligen den stora hyttan, Sort en större del af länets innevånare skulle hafva af en lätt personalförbindelse med länsresidenset samt möjligheten att transito frakta en mängd lättare varor, bland hvilka Karlstads stads senaste riksdagsombud särskilt nämde ,svafvelstickor och stearinljus, från besagde stad ill Arvika och vidare imot norska gränsen, äfvensom slutligen möjligheten för spanmålsbygderna vester om Karlstad, att afsätta en del af sitt öfverflöd isamma 1. riktning. Förfäktarne af denna mening, hvartill äfren Jösse härads deputerade slöto sig, utgingo från len åsigten, att en annan sträckning af banan än sfver Karlstad och Arvika ej skulle få vid mötet frågasättäs, och man hörde från denna sida äfven len uppfattning göra sig gällande, att statens jernvägar ej skille vara afsedda för försling af tyngre faror, såsom metaller och dermed jemförligt gods, itan endast vara ämnade för personaltrafik och lätare handelsartiklar, företrädesvis s. k. korta varor. Metaller och trävaror, mente man, kunde ej bära ransporten på jernbanor: för några större afstånd ch borde följaktligen söka de billigare, ehuru betydigt längre vattenvägarne, soih i inåbga riktningar ;efordra omsättningen inom provinsen. Till stöd för den andra åsigten anfördes deremot tt en bansträckning från Venerhamnen vid Christineiamn, genom de bördiga och starkt befolkade Väsech Nyeds härader: skulle sätta den jernrika och derigeiom för hela länet högst vigtiga bergslagen i en ärmare och väl behöflig förbindelse ej blott med je bördigaste spanmålsbygderna utan äfven med de örnämsta -skogbärande trakterna, med hvilka en då kunde utbyta sitt metalliska öfverflöd mot ehöfliga åkeroch skogsprödukter, Filipstads stad ch trakt är, till följd af den svåra kommunikationen ör närvarande, såvidt ins. känner, Sverges dyraste rt, både på lifsförnödenheter och skogsartiklar, mean skogssträckorna i nordvest erbjuda både bygnadsirke. och brännmaterial för den betydliga malmrikeom, som ej för bristande skogstillgång kan vå stälet tillgodogöras. Sedan jernexporten från fädernesandet ifrån sin fordna höga ståndpunkt nimera sjunit till en helt liten fraktion af hela varuomsättnin en, vore det af genomgripande vigt för hela landet tt genom en lättare produktion af större massor terställa den rubbade jemnvigten; — för provinsens kerbruk vore det lika genomgripande vigtigt att friöra den onaturligt stora massan af dragareoch s renniskokraft som nu åtgår att forsla de tunga ru-lt imaterierna: — och slutligen vederlades, på ett all-Åt eles afgörande och uttömmande sätt, inkastet att If alm och jern ej skulle bära transportkostnaden på I rnvägarne, samt visades att tackjern föres redm t u till stort belopp med hästkraft de tio-el(er tolf miler rån bergslagen till Fryksdalsbruken, till frakter vi nderstigande transportafgifterna sjöledes, men ejl betydligt öfverstigande de kalkylerade kostnadern: N ör statens jernvägar. Att dessa och dylika uppgifter kunde i debatter ;rebringas och diskussionen ej, såsom från Karlstads ktningens förfäktare yrkades, begränsas till e teslutande konsideration af denna sträckning: irdelar; hade sin grund endast i den :närvåran-h e ledamotens af kongl. jernvägskommiten fast! st en kan glädjas eller lida mera. Åter ved. FR V RS ERA jo er SE TONER oe a PR Ra SRS