Aftonbladet – 5 oktober 1858, sida 3

Så förlät denna mor, som aldrig hade förstått sina pligter och aldrig velat inse sina egna fel. Vi vända om bladet och förflytta oss ifrån stadslifvet och professorskans kalla hem, till landet och det af en moralisk värma solbelysta Rönby. Det är veckan före jul. Majorskan skall till helgen få hem sina båda söner. Hästar skola skickas till. W— att der afhemta dem, och majorskan har starka funderingar på att sjelf komma in till staden med detsamma för att göra några upphandlingar för: helgen. IT den ljusa och trefliga salen sutto tvenne ungo flickor ocharbetade ifrigt på en båge. Du ser så sorgsen ut, Minna, hvad tänker du på? frågade Jenny. Jag har bara en och samma tanka, bästa Jenny, och den vänder sig omkring Albertine,, svarade Minna och suckade. -Huru ensam är hon icke nu, utan någon som håller af hennel Hennes sista bref utvisade en lugn sinnesstämning och borde ha tillfredsstält dig; emedan du nu icke behöfver frukta att hon skall blifva tvingad till ett förhatligt giftermål. : Det är sannt; men ... Minna böjde sig djupare ned öfver bågen för att dölja sina tårar. Men hvad?... Tala ut, Minna lilla, så blir du gladare. Friskt mod får du lof att ha tills i morgon då vi skola börja det stora julbaket. -Jenny smålog så uppmuntrande emot kusinen. ; Nej, Jenny, jag eger icke mod att.säga hvad som plågar mitt hjerta. Du skulle kunna anse mig för otacksam, och det är jag icko. Prat, kära barn! Aldrig kommer jag att anse dig för otacksam, Ah nej, Jenny har