förordning, dels att undersökningsnämden skall meddela utlåtande, äfven om beloppet af afgälden för afsöndrad lägenhet, och dels att konungens befallningshafvandes pröfning af denna fråga skall ega rum först sedan afsöndringen blifvit godkänd. Kollegium är nemligen af den tanka, ej mindre att nämdens utlåtande kan och bör innefatta ledning och upplysning vid ärendets pröfning hos konungens befallningshafvande, 1 äfven att det synes vara olämpligt att. afgäld bestämmes för en lägenhet, som möjligen sedermera icke kommer att ega bestånd. Kollegium vill till och med utsträcka ifrågavarande kontroll till afsöndringar endast på lifstid. I följd häraf har kollegium slutligen afstyrkt rikets ständers hemställan om. upphäfvande af 2.6 i 1853 års förordning,att lagfart och inteckning af afsöndrade lägenheter icke må ega rum innan afsöndringen visas vara vederbörligen godkänd; och har kollegium jemväl i detta hänseende önskat en ytterligare utsträckning af stadgandet, att lagfartsoch inteckningsåtgärderna icke få ega rum förr än icke blott afsöndringen är vorden godkänd utan ock afgälden å lägenheten blifvit faststäld, enär häruti ligger ett kraftigt medel att förmå lägenhetsinnehafvare att om det ena och andra föranstalta och dymedelst befrämja författningens efterlefnad i andra stycken. Vi skola en annan dag meddela de särskilta meningar, som inom kammarkollegium blifvit yttrade, och jemväl bifoga några egna betraktelser i anledning af kollegii besynnerliga åsigt att, för den kära förmenta kontrollens skull, bibehålla, ja anse såsom den enklaste och minst kostsamma utvägen att komma till slut, just hvad som erfarenheten visat leda tilll de flesta olägenheterna, chikanerna och splitet, och som dessutom synes stridande mot all sund lagstiftningsprincip, nemligen de s. k. undersökningskomitgerna, hvilka fungera såsom ett slags myndigheter, för att, utan att vara domstolar, och utan att tvist uppstått, på förhand sanktionera enskilta afhanalingars laglighet.