Aftonbladet – 2 oktober 1858, sida 3

made : Vänta, vänta, herr doktor, detär icke nog att ni tillnarrat er faderns samtycke, ni skall icke med skuggan af heder kunna gifta er med min dotter, då jag, i samma stund ni det gör, skall förskjuta henne. S Professorskan gick nu med hastiga steg genom salen, uppför trapporna och direkte till professorn. Hon öppnade dörren på vid gafvel och trädde in till den lärde mannen med en hållning och en min, som utvisade att hon var rustad till full strid. Hon fann honom vandrande af och an på golfvet, som det syntes i en ovanlig sinnesrörelse. Af den gamle mannens hela utseende kunde man sluta, att han genom någon våldsam påtryckning utifrån. blifvit helt och hållet ryckt ur den verld, hvaruti hans själ brukade dväljas, och kastad in uti en, som var honom fullkomligt obekant. Han liknade en blind, hvilken helt plötsligt återfått sin syn och förvirrad skådar sig omkring på obekanta föremål. När professorskan med så mycket buller inträdde, vände han blicken åt henne. Vid åsynen af hustrun syntes åter den der mörka famman på de gulbleka kinderna. Du torde väl icke finna det underligt, om jag af dig fordrar en förklaring öfver ditt uppförande, något som jag tror mig hafva all rättighet till? Ganska riktigt, min söta, men jag tror att jag också skulle behöfva en förklaring. Jaha så är det. Hör på, von Krug, när var det brukligt att du blandade dig i saker, som icke angå dig, som ensamt röra mig, och hvaruti ja allena bör hafva någon talan. Får jag lof att veta när det bruket blef infördt? Kan icke påminna mig att det någonstädes står att en far icke har med sina barn att göra. Vet mig aldrig ha läst något dy