Aftonbladet – 2 oktober 1858, sida 3

Jag vill tala vid den olydiga och djerfva med förkrossande köld, icke under inflytande af min rättmätiga vrede. Jag skall låta henne känna hela tyngden af en kall och oförsonlig förbittring, och att hon förnärmat. sin mor på ett sätt, som icke kan förlåtas. Hon sträckte ut handen efter klocksträngen och ringde. Martha syntes i dörren. Hör på Martha! Har hon sett om någon besökt professorn i dag eller i går?, frågade hennes nåd, som omöjligt kunde få isitt hufvud att Albertine på egen hand vändt sig till fadern, hvilken aldrig talat två ord på en gång med dottern. Hennes nåd hade börjat befara, det hennes son haft-sin del i hvad som händt. Jo, i går afton, medan hennes nåd hade främmande, såg jag en herre och ett fruntimmer gå upp till professorn. Kände hon dem? ! Icke honom så alldeles, men henne kände jag igen på klädseln. Nå-å, hvem var det? 4 Fröken Albertine, och han liknade ;.. Häradshöfdingen ? inföll —professorskan med skälfvande läppar. Nej, doktor Bergström. Ahl utropade hennes nåd, och gaf Martha tecken att hon skulle lemna rummet. När professorskan blef allena, började hon ftigt gå upp och ned på golfvet, under det öljande ord banade sig väg öfver hennes läppar: he Ah! jäg hade bordt misstänka honom; jag hade bordt vara på min vakt emot denne Sarl, med sitt artiga sätt och sin orubbliga ilja. Denne lycksökare, som jag bordt förstå skulle söka korsa mina planer. :Jag hade bättre bordt vaka öfver min äreförgätna dotter. Och von Krug, som sade att han lofvat bort Albertines hand! Hennes nåd stamhä