Aftonbladet – 27 september 1858, sida 3

sIcke en gång denna förfärliga målning kan förmå mig att afstå ifrån er hand. Min fröken, endast mot en svag och feg man vågar :n hustru. uppträda i sådan skepnad som den ni framstält.. Jag är hvarken svag eller feg. Jag är en man, svår att besegra, en make, omöjlig att förändra, ty jag skall beherrska er, om icke genom kärlek, så åtminstone genom fruktan. Och skulle också mitt lif vid er sida blifva ett Helvete på jorden, så är ändå lotten kastad och mitt beslut fast — ni måste blifva mun Jag blir aldrig er. Aldrig skall man kunna tvinga mig att räcka er min hand. Ni ämnar då trotsa er mors vilja ? Nej, men jag ämnar sätta mig emot den. Måhända genom en öppen skandal, den hon aldrig skall förlåta. Nej, herr grefve; men jag skall veta försvara mina rättigheter. Säg snarare doktorns rättigheter. Akta er, Albertine! I min hand hvilar er ära; ett ord af mig, och ni är utstött ur den sällskapskrets hvari ni lefver, bränmärkt inför verlden såsom en, flicka, hvilken genom en brottslig kärleksintrig fläckat. sitt goda namn och rykte; slutligen blir Hi, nedtryckt i stoftet af allmänna föraktet, en afsky till och med för er man, som tvingas dela äfven er vanära. Under sådana förhållanden, min fröken, tror jag att grefve Stormhjelms namn ingalunda är att förakta.s Albertine teg, Hon erkände att skenet var emot henne; hon insåg att hon ännu stod alltför öfvergifven, för att bjuda både modren och grefven spetsen. Den senare fortfor: Ni kan icke skylla mig för att hafva brukat mina vapen, än mindre att missbrukat dem; ty då hade jag helt enkelt sagt till er mör: Min fru, er dotter har blottstält sitt I rykte, men det oaktadt, bjuder jag henne