Aftonbladet – 27 september 1858, sida 2

Article Image
icke alls med notiser, ju icke någonting dylikt kunde ha försökts, och måhända ej utan framgång. Men ingen inblandning var möjlig med ett system, hvarigenom millioner dagligen erhöllo kännedom om hvarenda af krigets detaljer, och hvarigenom folkets fosterlandskänsla lifvades till alla slags mödor och uppoffringar. Den periodiska pressen har köpt sig rättigheten att uttrycka sin opinion genom den lätthet den beredt hvarje engelsman att bilda sig en egen. Och detta är i sjelfva verket den garanti. som pressen erbjuder för det behöriga bruket af sin makt. Den kan ej hoppas förvända deras omdöme, hvilka den dagligen förser med utarbetade detaljer i alla de ämnen den behandlar. Den tidning, som mest läses, och hvars artiklar i följd deraf ha den vidsträcktaste inflytelse, är alltid den, som på en annan spalt meddelar den fullständigaste berättelse om den händelse, hvilken den kommenterar, ofta derjemte med ett ordagrant referat öfver ett halft dussin tal, hållna af män utaf de mest olika åsigter. Uti spridandet af noggranna underrättelser ligger således en fördel åde för pressen och för publiken, och det är ett lyckligt tecken, att derpå de senare åren uppstått en smak för beskrifningar, såväl de utförligare som -de i sammandrag, samt att hvarje följd af tilldragelser i verldens mest afiägsna delar framlägges för den engelska allmänheten med en fullständighet, hvarom man tillförene ej hade något begrepp. Det inflytande, som denna dagliga undervisning utöfvat på våra landsmän, är märklig, och måste förvåna hvar och en, som jemför engelsmäns konversation öfverhufvud med vida mera studerade och boksynta främlingar. 1 hvad som rörer kunskapen om samtidens historia åtminstone, skulle vi vilja anse tidningsläsande engelsmän fullt jemngoda med haälfva diplomatiska kåren och geheimeråder i det öfviga Europa. Och nationens egna angelägenheter draga ej mindre nytta af denna alltomfattande publicitet. Det skulle, som vi tro, vara, omöjligt för ett land sådant somdetta, representeradt al! en enda församling, att kunna styra så vidsträckta och olikartade biländer, och derjemtc kontrollera ett så inveckladt samhällssystem. som vårt inre, så framt icke den allmänna spridningen af kunskaper satte folk 1 tillfälle att hastigt och säkert draga riktiga slutföljder. Det är underbart huru få de misstag äro, bvilka vi finna denna nation göra, huru sällan en åtgärd af den verkställande eller lagstiftande makten behöfver återkallas. Om ett uppror bryter ut i Indien, eller en kinesisk satrap visar oss någon skymf, eller guld upptäckes i någon ny trakt af drottningens besittningar, så debatterar landet frågan en vecka eller två, man fattar derpå sitt beslut, och det riktiga tillvägabringas på en gång och för alltid. Vi vilja ej här fästa oss vid den i ögönen fallande omständigheten, att såväl den allmänna som den enskilta moralens sak befordras genom medvetandet, att domaren dagligen får skyldra i tidningsspalterna och att brottslingen, som inställes inför polisens bord, måste undergå en ytterligare mönstring några timmar derefter vid hvarje frukostbord. Men vi anse oss böra nämna den vackra hyllning, som tidningarne: visa förtjensten genom att bringa i dagen deras. namn, hvilka utmärkt sig inom ett eller annat område af fosterlanrdets tjenst.. Hvad är väl röda örnen eller hederslegionen emot ett lofordande omdöme, som upprepas i hundratals dagblad, veckoblad, månådsskrifter, och gör ett hittills okändt namn till ett hvardagsord från Cornvall till Shetland, i Toronto och Melbourne, i Calcutta och Hongkong. Hvad skulle väl Delhis besegrare och Lucknows försvarare ha varit utan särskilta korrespondenter. och ledande artiklar? Ja utan den allmänna anda, som fostras af en fri press, skulle väl någon seger, något försvar ens kommit i fråga? Och för att endast taga det färskaste exemplet ur nutidens historia, hvem skulle väl ha vetat om detta underverk af sjömanskonst, Agamemmnons resa med atlantiska kabeln, om icke en af pressens utskickade varit tillstädes, såsom det djerfva företagets nitiske och oförskräckte häfdatecknare?

27 september 1858, sida 2

Thumbnail