Aftonbladet – 25 september 1858, sida 3

mande med mina önskningar, gaf jag utan tvekan mitt samtycke och lofvade honom 3 dina och mina egna vägnar din hand. — Behöfver jag säga hvem det är? Om mamma ville vara så god. Och du har icke ens gissat, hvem som skall blifva din tillkommande make? Nej! åtminstone icke hvem mamma utsett dertill. . Det är grefve Stormhjelm. Han kommer hit i eftermiddag, för att helsa dig såsom sin trolofvade och för att föreställas dina slägtingar i egenskap af din fästman, Vid vår ankomst till hufvudstaden skolen I växla ringar, och förlofningen högtidligt tillkännagifvas. Nästa vår firas brölloppet. Sådan är min vilja. Det -smärtar mig att vara tvungen motsätta mig denna vilja; men grefve Stormbjelm kan aldrig blifva min make. Och hvarföre icke? Professorskan höjde upp hufvudet och såg på dottern med en skarp blick. Derföre att jag icke älskar honomp, svarade Albertine lugnt, Hvar har fröken inhbemtat de der föråldrade idgerna? Säkerligen i någon af .de romaner man i trots af mitt förbud studerat. Men jag trodde mig hafva lärt dig att jag icke tillhör dem, som blindt låta leda. sig af fantasien, För öfrigt måste du icke hafva hört; att jag :sade: Grefven har mitt löfte; de är min vilja att du blir hans hustru. Allt detta har jag både hört och förstått, bästa mamma. Men med all vördnad föl mammas förklarade vilja, kan jag likväl icke numera fogamig efter den; jag blir aldrig grefve Stormhjelms hustru. Icke en gång om jag befaller dig att blifva det! Professorskan reste sig upp och blef stående med handen hvilande på bordet,