Aftonbladet – 24 september 1858, sida 2

rättigheter. är, det, som min7 dotter icke åt njuter ?. Hennes. nåds högmod hade; blifvit. såradt af dessa baronens ord, dem hon trodde syfta påden stränghet, med hvilka hon uppfostrat sin dotter. ; Jag ber om förlåtelse, men jag har icke med ett ord talat om fröken Albertine. Hennes nåd blef blossande röd, hon rätade upp sig och häftade sina skarpa och genomträngande ögon på baronen, Hon hade så hastigt blifvit nedstörtad från den svindlande höjden afsina illusioner, att hon omöjligt kunde tillbakahålla ett uttryck af den harm;! som våldsamt kokade inom henne. Hon kände en så häftig vrede sjuda i sitt bröst, att hon skulle önskat att med gina blickar kunna förkrossa baronen, Hade han icke genom. sin dubbeltydiga framställning rent af gäckats: med henne, med henne, professorskan von Krug? Detta var något som hon icke en gång ansåg sig, böra kunna fördraga af en baron med Silfverkronas förmögenhet.. Hon frågade derföre med ett hvasst uttryck i rösten; Om hvilken har herr baron då talat? Jag eger icke mig. veterligen inflytande på någon annan här vistande person än min dotter; således, har hela samtalet endast varit. ett gyC-kel. Hennes. nåd rätade. upp. hufvudet och såg baronen stadigt i. ansigtet, En sådan brist på takt hoppades jag hennes nåd icke skulle tilltro mig. Det åg vid dessa ord en viss värdighet i baronens väsende, Jag har haft orätt att icke genast namngifva den person, hvarom jag talade: Det är mamsell Minna. Minna! Hennes nåd stirrade på baronen, liksom Hade hon fruktat att han plötsligen fått ett anfall af galenskap: Hon tänkte dervid för-sig sjelf: Är karlen rent af vansinnig? Vill han gifta sig med Minna.